Diskussionen om våldsamma TV- och datorspels eventuella skadliga inverkan på ungdomar får ständigt nytt liv. Nu går tre forskare till storms mot Medierådets slutsats att det saknas forskningsstöd för att spelen skulle göra ungdomar mer aggressiva.Forskarna kritiserar Statens medieråd för att inte vara objektivt och att gå "kraftfulla kommersiella intressens ärenden" (själva är de förstås alltid objektiva och beaktar alla perspektiv).
Problemet med personer som Martin Ingvar är att de tenderar att se människor som en hink med hjärnceller och att allt vi gör måste betraktas ur ett hälsoperspektiv. Ingvar tillfrågas ofta när kampsporternas vara eller icke vara i Sverige kommer på tal. Som hjärnforskare har han naturligtvis föga gott att säga om att folk slår varandra på käften (hans kritik illustreras ofta noggrant av hur hjärnan reagerar på slag).
Det är som att endast fokusera på exakt vad som händer i kroppen, i negativ mening, när vi dricker alkohol utan att ta med alla positiva effekter ett glas öl eller vin kan ha på fredagskvällen efter en hård arbetsvecka, hur det löser upp knutar hos talträngda svenskar och, inte minst, hur det sannolikt är en viktig orsak till att många av oss över huvud taget kom till världen.
Alla företeelser kan skärskådas ur olika perspektiv. Hälsoperspektivet är ett av dessa, men det är ofta det minst intressanta. Ändå ges läkare och olika hälsoexperter enorm uppmärksamhet i media. Människors rätt att själva välja sin sysselsättning, att göra sina livsval och ta konsekvenserna av dem, väger alltid lätt när herr hjärnforskare får säga sitt.
Detta synsätt återkommer i fallet med TV- och datorspel. Något förbud vill forskarna säkert inte se, eller vågar inte föreslå, men om nu de våldsamma spelen anses ha en aggressiv effekt på unga spelare borde väl lagstiftningsglada personer som gärna vill förbjuda kampsporter för vuxna inte tvekan om att genomföra kraftfulla åtgärder för att skydda de unga?
Sist men inte minst: det den ständigt aktuella frågan om TV- och datorspelens roll i barns och ungdomars liv och avvägningar om lämplig speltid i slutändan landar i, är föräldrars eget ansvar och en god portion sunt förnuft. Det behöver vi inga hjärnforskare för att hantera.
Kunde inte sagt det bättre själv.
SvaraRaderaForskare är inte objektiva per definition - och man skall vara särskilt misstänksamma mot de forskare som påstår att de är det.
Man skulle förbjuda TV/Data-spel för ett tag. Då skulle ni se att dessa ungdomar hade något annat i pannhuvudet än just spelande. De kanske t.o.m skulle börja lägga sig i den svenska politiken. Tänk på det ni politiker! Tänk om alla ungdomar skulle lägga sig vad politiker håller på med om dagarna istället för dessa våldspel. Den kunskapen som finns hos dessa ungdomar håller på och gå förlorad. Vi måste ställa om snart för att passa in till det som unga har lärt sig.
SvaraRaderaVilket resultat skulle man få tro, om man ställde det ökande utbudet av "våldsfilmer" och våldsamma spel mot våldsbrottsstatistiken från exempelvis 80-talet och framåt? Enligt forskarnas resonemang borde det åtminstone finnas ett samband mellan dessa...
SvaraRaderaJag skulle vilja påstå att mänskligheten provat dataspelsfria år ett stort antal år innan de senaste trettio åren eller så, vad vi brukar kalla historien. Jag rör vanligtvis inte ämnet med tång men det verkar inte helt våldsfritt.
SvaraRadera/B