Stegen mot en EU-stat

Det går fort nu. Stegen mot en europeisk superstat går inte längre att dölja med fina ord som "samarbete" och "samordning". Angela Merkel och Nicholas Sarkozy vill driva igenom en fördragsändring för att få till stånd en överstatlig kontroll av euroländernas ekonomi. Detta betyder emellertid inte att Sverige nödvändigtvis skulle klara sig undan EU:s budgetkontroll. Bäst vore nämligen om alla 27 medlemsländer ingick, anser den tyska kanslern.

Enligt en ny Sifomätning vill endast var tionde svensk att Sverige ansluter till eurozonen. Det är i dessa tider ett ganska självklart ställningstagande. Men tro inte att svenska politiker har gett upp hoppet om ett svenskt deltagade i det politiska europrojektet. Fredrik Reinfeldt vill som bekant att Sverige ska tillhöra "kärnan" och hoppas sannolikt att vi ska trasslas in så pass mycket att han till slut kan säga till svenska folket att vi inte har något annat val än att överge kronan för euron.

Fördragsändringar som innebär omfattande maktöverföring från medlemsländerna till EU kräver folkomröstningar i exempelvis Irland. Just Irland satte sig på tvären när EU-konstitutionen skulle antas. Konstitutionen döptes då om till Lissabonfördraget och irländarna fick rösta igen. Så hanteras demokratin i EU.

Och Reinfeldt är inte mycket bättre. Självfallet ska svenska folket inte få någpot att säga till mo när makt överförs från den svenska riksdagen till EU. "Om det blir fråga om fördragsändring måste jag först ha riksdagen med mig och jag måste prata med Socialdemokraterna", kommenterar statsministern. "Jag"? Detta handlar om den representativa demokratins framtid. Det är ett sällsynt dåligt valt tillfälle att använda ordet "jag" på.

EU-staten är snart här. Och i Sverige är det nästan helt tyst.