God natt, Saab

I dessa dagar skrivs de sista förtvivlade kapitlen om biltillverkaren Saab. Precis som när en patient plågats länge av en svår sjukdom kommer nog många känna en viss lättnad när det till sist tar slut. Det senaste året har varit en enda plåga för anställda, återförsäljare, leverantörer, presumtiva kunder och entusiaster.

Ett General Motors i kris beslöt 2009 att lägga ned Saab (även andra mindre märken lades ned). Då fanns ingen köpare som GM godkände. Två ekonomiskt våghalsiga herrar, Vladimir Antonov (numera brottsmisstänkt) och Victor Muller (affärsjurist med bilintresse och välsmort munläder) beslöt att göra något wild'n crazy: köpa en gammal svensk biltillverkare för en billig penning. I Sverige jublades det - frågan om hur lilla förlustbringande sportbilstillverkaren Spyker skulle ha råd att driva en bilfabrik i Trollhättan och få företaget på fötter sköts åt sidan. I dag är det smärtsamt uppenbart varför: det fanns helt enkelt ingen rimlig plan.

Det dröjde innan fabriken kunde startas igen. Överoptimistiska säljmål fick revideras nedåt och redan mot slutet av 2010, under första året med Spyker som ägare, sinade kassan och betalningarna till leverantörerna upphörde. I mars-april 2011 fick dessa nog och slutade leverera till Saab. Sedan dess har fabriken, vars lokaler för övrigt såldes för att ha råd med löneutbetalningar, med undantag för några få dagar stått helt stilla. Allt mindre har pekat på att den någonsin kommer att starta igen.

Victor Muller har jagat investerare. Gamla har fallit bort, nya har kommit till. Allt har handlat om Kina. Upplägget med en kinesisk biltillverkare och Kinas största bilåterförsäljare som ägare föreföll logiskt. Men ingen hade ännu frågat GM, den amerikanska biljätten som överlevde krisen 2008-2009 endast tack vare givmilda amerikanska skattebetalare och nu åter har blivit världens största biltillverkare. Det är deras teknik som Saabs nuvarande modeller bygger på. Ingen försäljning av företaget kan således göras utan GM:s välsignelse.

Samtidigt kom diskussionerna och spekulationerna i de svenska medierna enbart att handla om huruvida den kinesiska myndigheten NDRC skulle godkänna en Saabaffär eller ej. Hela tiden satt GM och väntade med fingret på nejknappen. Victor Muller är affärsjurist och har förstås känt till GM:s roll hela tiden. Han borde ha begripit hur svårt det skulle bli att få ett godkännande för ett kinesiskt delägande. Ändå har spelet fortsatt i månad efter månad.

GM:s beslut att förvägra kinesiska företag att köpa in sig i Saab är egentligen helt logiskt. Det finns ingen anledning för dem att riskera sin allt starkare ställning i Kina genom att släppa tekniklicenser till kinesiska konkurrenter. Sannolikt har GM:s partner i Kina, SAIC, rytit ifrån. Saab betyder mycket för Trollhättan och många Saabälskare världen runt. Men märket betyder inget för GM och gjorde det inte ens när de ägde företaget. Alla med Saab i hjärtat kan skrika sig hesa - GM:s beslut har inget med känslor att göra. Det handlar bara om pengar.

Jag har ingen närmare relation till märket Saab än att jag tycker att deras bilar tillhör marknadens snyggaste, att det är roligt med små underdogs och att en alltmer likriktad bilmarknad behöver sådana kaxiga uppstickare. Jag skulle själv kunna tänka mig en av Saabs nya modeller framöver. Därför tycker jag att det är tråkigt att Saab försvinner. Men ingen kan egentligen säga att de är särskilt förvånade över utgången.

Saab 9-3, enligt Auto Week.