Veckan som gick #5

# Lydstaterna. Italien har fått en ny ledare, Mario Monti. En man som beskriver sig som "icke-politiker". Att Berlusconi är borta från premiärministerposten är bra, men det räddar inte Italiens ekonomi. Fast nu har i alla fall EU fått lydekonomier i både Italien och Grekland.

# Syrien isolerat. Bashar al-Assads regim i Syrien blir allt mer isolerad. Nu har även Arabförbundet satt ned foten och hotat med uteslutning. Frågan är om ens Kina eller Ryssland kan försvara regimen längre. Men mördandet fortsätter dag för dag. al-Assad säger sig slå ned militanta grupper som mördar poliser och civila. Med en sådan verklighetsbild blir blodbadet förmodligen helt logiskt. Frågan är om presidenten ämnar gå under i något slags slutstrid med sitt eget folk. Det riskerar att bli en långdragen strid.

# Mer Europa. Att EU:s ledare, och dess anhängare, vill öka unionens makt på medlemsstaternas och demokratins bekostnad är inget nytt. Eurokrisen har blivit ännu ett argument för att ytterligare öka maktförskjutningen. "Det innebär mer Europa, inte mindre", konstaterar Merkel. Mindre demokrati, alltså. Mindre folkligt inflytande över besluten. Hur personer som kallar sig demokrater kan försvara detta är fullständigt obegripligt. De svenska euroanhängarnas argument börjar dessutom bli väldigt patetiska.

# Saif al-Islam gripen. Den tilltänkte kronprinsen till fadern Muammar Gadaffi, verbale och universitetsutbildade Saif al-Islam, greps under lördagen i södra Libyen. Nu återstår att se om han utlämnas till Haag eller får något slags skenrättegång i Libyen. I vilket fall är Gadaffifamiljens styre i Libyen definitivt över.