Förlegad syn på missbruk

Debatten om svensk narkotikapolitik i allmänhet och synen på cannabis i synnerhet fortsätter i SvD.

I dag är det en socionom som rycker ut till nolltoleranspolitikens försvar. Han hävdar att "forskningen entydigt visar" att ju fler som nyttjar ett preparat, desto större andel utvecklar missbruk och beroende. Utifrån denna tes borde Sverige ligga bra till eftersom relativt få testar narkotika här jämfört med i andra EU-länder. Tesen spricker dock när vi tittar på antalet tunga missbrukare och inte minst andelen som dör av sitt missbruk. Då ligger Sverige plötsligt vid eller till och med över EU-genomsnittet.

Föreställningen att en liberal politik skulle handla om att offra vissa olyckliga för att majoriteten, som inte missbrukar, ska få ha det trevligt vittnar om en förbluffande okunskap om missbrukets orsaker. Det kan tyckas symptomatiskt att det är en socionom verksam i missbruks- och beroendefrågor som försvarar den svenska nolltoleranspolitiken. I det yrket kommer man i kontakt med många tragiska livsöden. Men just därför blir det ytterst märkligt att all skuld läggs på drogen i sig, som vore den frikopplad från människans sociala tillvaro.

Gemensamt för väldigt många som kommer i kontakt med socialtjänsten på grund av ett missbruk - oavsett om det gäller alkohol eller narkotika - är att det går att se tydliga sociala orsaker till missbruket. Människor halkar inte bara dit av en slump. Det finns orsaker till varför man börjar dricka eller använda narkotika på ett sätt som är skadligt. Det är trasiga familjeförhållanden, arbetslöshet och en mängd andra orsaker som kan förklara varför det gick som det gick. Därmed inte sagt att människor inte har ett val. Vi har ett val att börja använda droger och vi har ett val att sluta. Det valet får vi aldrig ta ifrån människor (vilket vi delvis gör när vi klassar missbruk som en sjukdom).

Artikelförfattaren vill få diskussionen att handla om drogernas, alkoholens och tobakens vara eller icke vara i samhället. Därmed omfamnar han i praktiken Föräldraföreningen mot narkotikas infantila syn på narkotikan: allt knark är samma skit, allt knark ska bort. Jag vill inte vara petig, men förbudspolitiken har prövats när det gäller alkohol (med katastrofala resultat) och skördar dagligdags offer världen över när det gäller narkotika. Att i det läger föreslå fler förbud eller hårdare tag är lite som att propagera för eurosamarbetets förträfflighet i dessa tider.

Sammanfattningsvis ger han uttryck för en synnerligen förlegad syn på missbruk och beroende som, faktiskt, går på tvärs med den litteratur som kurserna om alkohol- och narkotikamissbruk inom den moderna socionomutbildningen erbjuder. Om personen i fråga är medelålders eller ej vet jag inte, men säkert är i alla fall att de idéer som vädras hör en svunnen tid till.