Moderaterna, Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet har sedan 2006 regerat i en allians. Sedan i fjol har de gjort det i minoritet, vilket medfört en rad förluster i riksdagen och slutligen fått Moderaterna att glänta på dörren för Miljöpartiet.
Samtidigt som den borgerliga alliansen möjliggjorde ett nödvändigt maktskifte 2006 är det uppenbart att det främst är ett enda parti som i dagsläget tjänar på samarbetet: Moderaterna. De partier som förlorat mest på allianssamarbetet är Kristdemokraterna och Centerpartiet. De har varit otroligt lojala allianskamrater men har inte fått något för det. Kristdemokraterna har haft problem länge och letar fortfarande efter sin identitet i dessa nya bögvänliga tider. Centerpartiet har försökt vandra en svår balansgång genom att både attrahera sina traditionella väljare och nya frihetligt borgerliga som inte längre ser något hopp i Folkpartiet och Moderaterna. Resultatet i senaste valet visar att partiet har misslyckats och just nu står partiet vid ett vägskäl.
Många centerpartistiska lokalpolitiker säger nu öppet att de vill att partiet lämnar Alliansen inför valet 2014. Även om få centerpartister skulle säga det öppet är det självklart att Centerpartiet inte är särskilt attraherat av tanken på ett borgerligt samarbete med Miljöpartiet. För Reinfeldt spelar det ingen roll. Han är pragmatisk. Om samarbetspartnern heter Centern eller Miljöpartiet spelar mindre roll. Men hur ska båda partierna rymmas under samma paraply? Förloraren heter Centern.
I höst väljs en ny partiledare för Centerpartiet. Den personen kommer att behöva avgöra vad som är viktigast: allianssamarbetet eller det egna partiet. Maud Olofsson var en lojal allianskamrat. Det är inte alls säkert att nästa partiledare är fullt lika lojal.
Centern har misslyckats med att sätta bilden av partiet som den gröna rösteninom borgerligheten. Många liberaler sneglar på Miljöpartiet.
Jag tycker visserligen att Alliansen borde vara rakare med att den är en kompromiss mellan fyra partier, exakt vad de kompromissar om och hur de kommer fram till de olika kompromisserna.
SvaraRaderaMen som jag ser det är småpartiernas problem snarare att Reinfeldt och Borg är så populära att de andra partierna inte kan mäta sig med dem.
Vilket naturligtvis är ett svårlöst problem för småpartierna men det är inte Alliansens fel.
/B
Fast anonym, inte för att föringa Reinfelts och Borgs populäritet, men jag tror att just det som du nämner skulle vara ett utmärkt sätt att förstärka småpartiernas ställning inom den borgliga Alliansen.
SvaraRaderaAlliansens problem idag är att de ironiskt nog blivit för samspelta. Folk upplever framförallt C och KD som otydliga och i avsknad av egen profil; en gemensam allianspolitik har fått företräde framför centerpolitik. Och då kan man ju lika gärna rösta på M, vilket de flesta också gör. Att, som många lokalpolitiker i C nu vill, gå till val med ett eget valmanifest 2014 är ett måste i mina ögon. Väljarna måste tydligare få se vad skillnanderna mellan partierna är, och det går inte när Alliansen mest framstår som en sammanväxt grå massa.
Större öppenhet med hur man kompromissat, vilka de enskilda ståndpunkterna varit i de fyra partierna som kommit fram till kompromissen, är en utmärkt ide. Då vet väljaren lättare vilket av de fyra partierna hen ska rösta på för att just dennes ståndpunkt ska få större genomslag inom Alliansen.