Kristpopulisterna

Kristdemokraterna är i kris. De klarade sig kvar i riksdagen i förra valet mycket tack vare borgerliga stödröster och har kärnväljare på kanske runt 3 procent.

Göran Hägglund hade minst antal åskådare av alla partiledare hittills när han i går talade i Almedalen. Dels berodde det förstås på tidpunkten - många har redan åkt hem. Men det säger också något om (o)intresset för partiet just nu. Vad representerar egentligen Kristdemokraterna 2011? Partiet har under Hägglunds ledning försöka fila ned de vassa kanterna och vara alla till lags. De vågar inte längre vara kontroversiella utan har tagit plats i den redan överbefolkade borgerliga mittfåran.

Hägglunds försök att utmåla partiet som ett frihetligt parti för alla som vill bestämma över sina egna liv, med epitetet "verklighetens folk", har fallit platt till marken. Det är ett märkligt feltänk. Liberaler kommer aldrig att lockas till Kristdemokraterna och partiets konservativa väljare känner inte igen sig när Hägglund kallar partiet för ett förbudsparti. I ett svep har Hägglund lyckas göra sig impopulär hos alla.

Så vad återstår? Jo, lite gammal hederlig batongpopulism. Gårdagens Almedalstal ägnades nästan enbart åt barns och ungdomars situation i Sverige i dag. Ett angeläget ämne, så klart. Kristdemokraterna vill betona att de är barnfamiljernas parti. Men de åtgärder som presenterades - att tvinga föräldrar, med polishämtning om så krävs, att närvara vid sina barns rättegångar och att sätta in tidigare åtgärder mot ungdomsbrottslighet - känns mer folkpartistiska än kristdemokratiska. Vilket förklaras av att KD faktiskt stulit vissa folkpartistiska förslag rakt av.

Ungdomsförbundet KDU går vidare med stöldvågen och kräver språktest för medborgarskap. KDU antog i våras en motion som deklarerar att samhällsgemenskap står mot mångkulturalism. (Ej att förväxlas med mångkultur. Det finns goda invändningar mot mångkulturalismen). Måhända vill de unga kådisarna locka över sverigedemokratiska väljare för att säkra en plats i riksdagen. Men de missar att många som har röstat på SD har gjort det som en protest mot etablissemanget. KD är en del av etablissemanget i allra högsta grad. De sitter sedan 2006 rent av i regeringsställning.

Även om KD-ledningen tagit avstånd från KDU:s motion vet Hägglund givetvis vad som fungerar i opinionen. Folkpartiet lockade väljare med språktest och hårdare tag tidigare. KD ska försöka göra om samma resa en gång till. Kanske vore det bättre om partiet gnuggade geniknölarna och försökte komma på något eget. Dessutom kan kan fråga sig vad som hände med att vända den andra kinden till?