Den kinesiska säkerhetsteatern

Mitt senaste besök i Běi​jīng råkade sammanfalla med Kommunistpartiets 90-årsdag. Eftersom jag naivt hade väntat mig ett firande nästan värdigt folkrepublikens 60-årsdag 2009 blev jag lite besviken av att kunna konstatera att förutom sång- och musikframträdanden, skyltar och banderoller på stan, en långvarig TV-bevakning och fler poliser märktes det inte så mycket av att partiet firade 90.

Kina satsar nuförtiden mer på den interna säkerheten än på militären. Det märks i Běi​jīng. För några år sedan var det möjligt att strosa fritt på Himmelska fridens torg. Även om det (främst vid känsliga datum) fanns en polisnärvaro kändes den aldrig påträngande. Nu kommer du inte in på torget utan att först gå igenom en säkerhetskontroll. På partiets 90-årsdag den 1 juli var torget dock helt avspärrat. I tunnelbanan fanns hundar. Två gamla golden retrievers med polisvästar stod och såg trötta ut. De vanliga obehagskänslorna av att ha polishundar intill sig uteblev. Säkerhetskontrollerna finns emellertid inte bara vid Himmelska fridens torg utan vid varje tunnelbanestation - och de är uppenbarligen mest där för syns skull.

När jag går igenom den slappa säkerhetskontrollen i Běi​jīngs tunnelbana påminns jag om Thomas Bodströms påstående att FBI-chefen Robert Mueller erkänt att de rigorösa säkerhetskontrollerna vid USA:s gränser mest är där för att lugna allmänheten. De röntgenapparater som infördes vid sommar-OS i Běi​jīng (jag såg dem installeras månaderna innan) har nu permanentats. De blev kvar, helt enkelt. Nu finns det vid varje station två späda unga tjejer (det är nästan alltid unga tjejer) varav en granskar innehållet i resenärernas väskor och den andra står vid sidan om och ser till att ingen smiter förbi. Multiplicera med det växande antalet tunnelbanestationer och det är inte svårt att förstå att kostnaderna för den interna säkerheten skenar.

Problemet är förstås att dessa unga tjejer inte stoppar något hot. Allt är bara för syns skull. Det är inga problem att ta med sig en bomb om man skulle vilja det, så länge man inte stoppar den i en väska. Ännu lättare är det om man är kvinna. Vissa kvinnor vägrar framgångsrikt att låta sina handväskor röntgas och släpps därför igenom ändå. För vissa turistmål - som OS-arenan "fågelboet", Trumtornet eller Förbjudna staden - räcker det inte att slänga en väska på bandet. Då får man även gå igenom en metalldetektor och låta säkerhetspersonalen klämma lite på en. Även här kommer kvinnor lättare undan. Men oavsett kön visade det sig vara skrattretande lätt att smyga in och ut från vissa av dessa säkerhetskontroller. Vakten var alldeles för upptagen med att låta sig fotograferas tillsammans med turister.

Vi kanske borde hålla tyst och vara tacksamma för att säkerhetsidiotin trots allt inte är mer extrem än så här och att det endast tar några extra sekunder att ta sig ned i tunnelbanan eller in på det där turistmålet. Men samtidigt är det en aning irriterande att veta att de där säkerhetsrutinerna över huvud taget inte skulle behöva finnas. De skyddar ju inte mot någonting.

Man får inte ta med sig tändare in när man besöker fågelboet (鸟巢).
Myndigheterna är rädda för att någon ska elda upp denna 110 000 ton tunga stålkoloss.