Ingen comeback

Det blev ingen upprepning av fjolårets makalösa upphämtning i Stanley Cup. Philadelphia Flyers förlorade fjärde raka kvartsfinalen mot Boston Bruins och kan plocka fram golfklubborna.

Vid samma tid i fjol hade Philadelphia inlett operation upphämtning från 0-3 i matcher till seger 4-3. Inget tycktes kunna stoppa laget som inte bara hämtade in 0-3 i matcher utan även 0-3 i mål i den sjunde matchen. Boston fick skämmas. I år var de tillbaka, starkare, tyngre, bättre. I semifinalen kommer Tampa Bay, som orsakade ännu ett slutspelsfiasko för Washington, att få det tufft.

Flyers var långa stunder ligans bästa lag i år och toppade länge Eastern Conference. Från februari började dock laget att dala och även om det lyckades knipa andraplatsen i konferensen och vinna sin division för första gången sedan 2004 var det ett annat lag som gick in i slutspelet. Då inleddes också målvaktscirkusen. Killen som stått i 54 matcher i grundserien, rookien Sergej Bobrovskij, bänkades redan efter första matchen. In klev veteranen Brian Boucher och gjorde knappast någon människa glad. Under den värsta tiden spelade Flyers' coach Laviolette tre målvakter på fem matcher. Knappast något som ger laget trygghet. Samtidigt hade motståndaren Buffalo sin Ryan Miller och Boston sin Tim Thomas, som slog ett karriärrekord med 52 räddningar i kvartsfinal 2. Den enda matchen som Flyers verkligen borde ha vunnit mot Bruins, men som avgjordes i förlängningen till Bostons fördel.

Efter fjolårets succé med första finalen sedan 1998 tog det alltså slut redan i andra rundan i år. För alla som sett laget under våren var det ingen stor överraskning. Något har saknats, främst defensivt. När lagets kanske viktigaste tillgång, jätten Chris Pronger, skadades igen mot Boston
förstod de flesta att det skulle bli tufft. En illustration av problemet är att Flyers inte vann en enda slutspelsmatch utan att göra minst fyra mål. På totalt 93 matcher i år lyckades lagets målvakter inte hålla nollan en enda gång.

Allt kan inte skyllas på målvakterna - försvarsspelet lämnade dem ofta utan chans - men Flyers behöver en målvakt som, likt Ryan Miller i första rundan och Tim Thomas i den andra, kan stjäla matcher åt sitt lag, göra de omöjliga räddningarna. Michael Leighton var bra i fjol, men släppte å andra sidan in just ett sådant lätt mål vi inte vill se - vilket avgjorde finalserien. Han lär knappast komma tillbaka nästa år. En liknande cirkus såg vi i fjol, men då var skälet skador. I år var bytena relaterade till prestation.

Efter vad som bara kan betraktas som ett fiasko måste de tuffa frågorna ställas. Många har varit kritiska mot de två unga spelare som Flyers byggt laget kring de senaste fem åren - Mike Richards och Jeff Carter. Ledningen måste våga röra sina "untouchables" i jakten på en bra målvakt. Lönetaket gör att dyra spelare som inte producerar tillräckligt eller vars bästa tid finns bakom dem, måste säljas. Hit räknas enligt många fans Scott Hartnell, Kimmo Timonen (som jag dock gillar skarpt), nyförvärvet Kris Versteeg och dyre men i slutspel alltid lika osynlige Jeff Carter.

Det enda positiva med året är rookiemålvakten Sergej Bobrovskij, som inte fanns på kartan inför säsongen, och att James van Riemsdyk äntligen fått sitt stora genombrott (liknande det Claude Giroux fick i fjol). En kort men intensiv slutspelsresa är slut. Tråkigt. Å andra sidan betyder det bättre nattsömn för undertecknad.