En vänster i otakt med tiden

Medan Alliansen lugnt regerar vidare, Miljöpartiet stolt blickar framåt och Socialdemokraterna försöker hitta sig själva sitter Vänsterpartiet på kanten och surar. Samhällsutvecklingen går dem emot på alla tänkbara håll och kanter. 95 procent av väljarna vill inte ha dem. Ända sedan 1998 har partiet backat i allmänna val.

De är visserligen synbart lättade över att slippa ingå i ett samarbete som kräver kompromisser. Nu har de åter frihet att sätta i strömmen till sedelpressen, kräva höjd skatt för alla och fritt flumma ut i exempelvis skolfrågor. Men det finns en tydlig frustration över att Alliansens politik inte bara vunnit överklass- och medelklassväljare utan faktiskt också i allt högre grad arbetarklassen. Jobbskatteavdraget har gett människor mer frihet - vilket gör Vänsterpartiets skattehöjningar föga attraktiva.

Lars Ohly vill att Vänsterpartiets feministiska ådra ska stärkas. Ett nätverk enbart öppet för kvinnor ska ta fram feministiska förslag. Män anses tydligen inte tillräckligt radikala i statsfeministiska frågor. Detta visar åter igen att det inte finns någonting alls som är sympatiskt med Lars Ohly vänsterparti. Personer som velat föra en reformistisk linje har rensats ut. Nu går partiet samma väg genom att utesluta män från möjligheten att formulera de feministiska förslagen.

I Almedalen förra året döptes Vänsterpartiet för en dag om till Välfärdspartiet. Nu ska de bli Välfärdsfeministerna. Åtminstone ska begreppet som sådant hamras in. Avgående ordföranden för Ung vänster, Ida Gabrielsson, föreslog tidigare att vänstern borde sluta demonstrera och skrika ut sina uttjänta slagord och i stället göra något mer konkret. Som att hjälpa till med läxor. Partistyrelsen verkar ha tagit henne på orden, ty nu föreslås just sådana aktiva insatser. Att möta folk i folks vardag, skulle Reinfeldt kanske ha sagt.

Så länge Ohly rattar Vänsterpartiet har verkliga demokrater och personer som tror på frihet inget som helst i partiet att göra. Det är tveksamt om nya begrepp och feministiska kvinnonätverk räcker för att locka väljarna till ett parti vars ideologi fortfarande lever kvar bakom gamla östtyska murar.