En farlig lag

Om du vill uppmärksamma människor på något eller få dem att ändra åsikt, sikta på att träffa maggropen. Rädda Barnen visste vad de gjorde när de visade (riktig) barnpornografi för politiker i början av 1990-talet. Det var rena rama Autobahn mot lagstiftning just eftersom de som såg materialet blev så illa berörda. ECPAT har alltid propagerat högljutt för kriminalisering av barnpornografiskt material och de har sin egen agenda: att moralisera över ungdomars sexualitet och över all sexualitet som inte följer en väldigt strikt moral. I denna kamp drar sig organisationen inte för att ljuga och överdriva. ECPAT har vunnit betydande segrar sedan de bildades för drygt 20 år sedan.

Carl-Michael Edenborg skriver informativt i Aftonbladet om barnporrlagstiftningens historia. Han illustrerar tydligt hur vi tidigare lyckats avstyra dumheter som att dra konst och litteratur inför domstol och hur absurd situationen nu har blivit när mangaöversättare döms och Kungliga biblioteket anmäls för innehav och spridning (!) av barnporr. Moral- och sedlighetspolisen är här för att stanna. Det fula och orena ska rensas bort. Därmed ska även en del av konst- och litteraturarvet förseglas och förvägras framtida generationer.

Givetvis är Rädda Barnen, ECPAT och alla politiska snorkfröknar väl medvetna om att barnporren är den perfekta murbräckan (att "snyftmöjligheterna är störst" för att använda Olof Lagercrantz' ord). Vem kan se övergreppsbilder på barn utan att påverkas emotionellt? Ingen ansvarig politiker kan med bibehållen anständighet inför sina väljare rycka på axlarna när någon visar grova barnpornografiska bilder. Folk kräver handling och politikerna är mer än villiga att bistå. Problemet är förstås att det hela är ett trick för att öppna upp för mer omfattande lagstiftning som politiserar sexualiteten.

En märklig parallell, möjligen, men Sjöfartsverket använde samma metod för att avstyra en bärgning av omkomna på Estonia genom att visa bilder av döda människor från den norska oljeplattformen Alexander Kielland, som slog runt 1980 med 123 döda sjömän som följd. När frågan om bärgning av omkomna på Estonia sedan diskuterades av politiker och det så kallade etiska rådet såg de ansvariga bara bilderna på drunknade norska sjömän framför sig. För de som inte sett bilderna från den norska oljeplattformen var en detaljerad beskrivning av materialet nog för att få dem att bestämt hävda att någon bärgning av Estoniaoffer inte var aktuell. Offren såg helt enkelt för hemska ut.

På samma sätt har filmen Lilja 4-ever fått många människor att engagera sig mot prostitution - de berördes så starkt av karaktärens öde. Att filmen i själva verket skildrar den värsta sortens människohandel och inte är representativ för prostitution som företeelse spelar ingen roll när känslan har satt sig där i magen och säger att prostitution är när kvinnor och barn blir inlåsta i lägenheter och utnyttjade mot sin vilja. Seger. Att ECPAT genomgående använder orden "flickor" och "barn" i stället för "kvinnor" när de beskriver prostitution i Thailand är naturligtvis ingen slump. Ord är viktiga. Dessutom ser ju thailändska kvinnor unga ut för sin ålder.

Den svenska barnpornografilagstiftningen skärptes 2010. Då infördes även ett förbud mot "systematiskt tittande". Människor förbjöds att titta på materialet, vilket ansågs täppa till möjligheten att titta på bilder på nätet utan att ladda ned dem. Lagar finns som bekant till för att skärpas.

Lagen i sin nuvarande utformning får dock en rad bisarra konsekvenser. Mangaöversättare döms, TV-spel dras in, konst censureras, tillgång till vissa böcker och tidningar förbjuds för allmänheten. Det är en oerhört farlig utveckling vi ser. Föga förvånande har konstnärer, Seriefrämjandet, Journalistförbundet och en mängd debattörer reagerat. Till och med Madeleine Leijonhufvud inser att något är på tok. Justitieminister Beatrice Ask har emellertid förklarat att detta inte är en prioriterad fråga. Politikers prestige tillåter förmodligen heller inga justeringar och att släppa på denna lagstiftning är naturligtvis ingen valvinnare. Vem i riksdagen vill riskera hela sin politiska existens på denna fråga när en enda ledamot vågade stå upp mot skärpningen av sexköpslagen?

Vi kommer att få se fler absurda fall framöver, allt fler områden kommer att beröras. ECPAT:s inskränkta sexualmoral har vunnit. Det kan tyckas som en paradox, men den kristna synen på sex som något syndigt och direkt skadligt har segrat i vårt sekulära land. I SVT:s utbildningsprogram för unga lärs den rätta sexualiteten ut. Som följd har också den konstnärliga friheten gått förlorad och japansk kultur till delar blivit helt förbjuden i Sverige. Alla som tror på ett samhälle som inte skuldbelägger ungas sexualitet och framtvingar känslor av skam har förlorat. Det är en förlust som det lär bli svårt att hämta sig från.

Läs även Per Hagwall och Sydsvenskans intervju med mangakännaren Simon Lundström, som har fått känna på kalla handen efter domen.

"Urartad konst."