Cirkus Saab

Jag har aldrig ägt en Saab. Jag kan således inte direkt hävda att jag har någon närmare känslomässig anknytning till bilmärket av det skälet. Vi hade en Saab 900 i familjen en gång i tiden. Den hängde med tills vibrationerna blev så stora att växlarna hoppade under körning. Då bytte vi. Jag borde således ha direkt negativa erfarenheter av Saab och inte bry mig om dess öde. Ändå är det tråkigt att skåda vad som nu händer med företaget.

Efter återuppståndelsen för ett drygt år sedan har Saabs existens fortsatt att hänga på en skör tråd. Att VD:n Jan Åke Jonsson, den man som agerat såväl propagandaminister som respirator åt företaget under lång tid, väljer att hoppa av i maj är ett hårt slag för det evigt optimistiska Saab. Kvar blir motpolen, storskrävlaren Victor Muller, som närmast kan liknas vid en idrottsdiva. Hans historia har sammanfattats i boken Cirkus Muller och det lär vara förfärande läsning. Problemet är att allt tycks gå i repris när Muller leder Saab. Muller har ett välsmort munläder, vilket hjälper honom att få med sig investerare på de mest vansinniga projekt. Som att pumpa in hundratals miljoner i en biltillverkare som inte visat vinst på 20 år. Inför medierna agerar han som bilbranschens egen Bagdad-Bob. Säljmål är bara bra att ha så länge man når dem. Medierna fokuserar för mycket på det negativa (det har inte varit så mycket positivt att skriva om). Alla vill Saab illa.

Bolaget verkar lida av akut pengabrist. På något annat sätt är det svårt att förklara uteblivna betalningar i miljonklassen till en rad underleverantörer. Målet att sälja 80 000 bilar under 2011 känns avlägset. Enda räddningen för stunden stavas Vladimir Antonov. Frågan är vad han ser för vinster i att pumpa in hundratals miljoner i ett sjunkande fartyg.

Min bristande erfarenhet av Saabägande till trots känner jag lite för märket. Kanske är det den naturliga sympatin för den lille i leken (jättarna är det alltid svårare att sympatisera med) och det faktum att jag kan känna för döda ting. När jag väljer TV är designen om inte avgörande så i alla fall lika viktig som innehållet. Jag köper väldigt ogärna saker som inte är snygga och väldesignade, oavsett om det handlar om en mobiltelefon eller ett vardagsrumsbord. När Saab presenterar väldesignade bilar som nya 9-5 och 9-5 SportCombi är det svårt att inte bli lite varm i hjärtat. Förutom att det står över 3 000 jobb på spel - plus underleverantörer - vore det alltså förbaskat tråkigt om Saab gick omkull eftersom bilbranschen förlorar ett intressant företag.

Mycket tyder dock på att det vi nu ser är symtomen före ett klassiskt svenskt bilföretags slutliga dödsryckningar. Möjligen skulle det spara mig lite pengar eftersom risken är överhängande att jag i framtiden skulle gå och köpa en ny Saab. Inte minst för designens skull.

Snygg!