Detta handlar inte om sexköpslagen

DN publicerade en viktig artikel om ungdomar som placerats på statliga ungdomshem i gårdagens upplaga. Enligt SiS egen granskning har många av ungdomarna haft sex mot betalning.

Unga personer som placeras på HVB-hem av olika slag är ofta väldigt sårbara. De har trassliga familjerelationer, inte sällan missbruk i familjen och har rymt hemifrån. Att många säljer sexuella tjänster, vid enstaka tillfällen eller oftare, kan onekligen vara en försvårande omständighet som ökar utsattheten för redan sköra människor. Det kan tyda på att personen har utnyttjats av andra. Det viktiga är dock att dessa ungdomar från politiskt håll inte skuldbeläggs för detta.

Det finns i det sexmoralistiska Sverige en benägenhet att se all sexhandel som en form av ensidigt utnyttjande. Så behöver det inte alls vara. Det är dock rätt typiskt att somliga ser studien som ett tecken på att det behövs en skärpt sexköpslag i Sverige. Det är att skjuta helt bredvid målet. Det är också tråkigt om personer på ungdomshem, som är en liten grupp även i gruppen ungdomar, ska få representera hur en sexsäljare ser ut. Sex mot betalning är inte alltid så glasklart definierat som att pengar eller droger byter ägare efter ett samlag. Jonna Abelssons och Anna Hulusjös studie om ungdomar i Göteborgstrakten som säljer och byter sexuella tjänster (I sexualitetens gränstrakter: en studie av ungdomar i Göteborg med omnejd som säljer och byter sexuella tjänster, Göteborg 2008) visar på många ungdomars gränsöverskridande sexuella beteende där det inte alltid är tydligt definierat vad som egentligen är ett sexköp och inte.

Många som försvarar sexköpslagen är övertygade om att majoriteten av sexsäljarna har utsatts för sexuella övergrepp i barndomen. Denna uppgift har blivit ett axiom som ständigt används när sexsäljarens mående kommer på tal. Enskilda berättelser tas som bevis för att det förhåller sig på det sättet. Åter igen handlar det emellertid knappast om en representativ bild av sexsäljaren i Sverige. Det är över huvud taget svårt att måla någon sådan eftersom människors erfarenheter, bakgrund och skäl till att sälja sexuella tjänster skiljer sig åt så kraftigt.

Min uppfattning är att de flesta som säljer sex gör det vid sidan om en annan sysselsättning. De är således integrerade i samhället via ett "vanligt" arbete (eller studier) och drygar sedan ut sin hushållskassa med de pengar som sexarbetet ger. Helt säkra kan vi emellertid inte vara. Sexsäljarna är, av naturliga skäl, en ganska ljusskygg grupp. Sexköps- och kopplerilagarna tillsammans med ett kompakt fördomsgrundat motstånd mot hela företeelsen sex mot betalning gör att väldigt få är villiga att låta sig intervjuas. Jag förstår dem. Tyvärr gör det samtidigt att allmänheten kan fortsätta att skapa sina egna föreställningar av vad en sexsäljare är, hur de tänker och mår. Å andra sidan skulle inte ens gedigen forskning med tusentals sexsäljare förändra synen på sexhandel hos de som redan har bestämt sig för vad det symboliserar just för dem.