måndag 21 mars 2011

Den heliga kon

Det har blivit hart när omöjligt att kritisera de beslut som fattas i EU, än mindre ifrågasätta unionen som helhet. Den som kritiserar detta superstatsprojekt pekas ut som knäppskalle, bakåtsträvare och oseriös. Politiker som företräder partier som normalt är väldigt pigga på att kritisera när staten lägger sig i våra liv faller helt utanför ramarna när det är EU som vill bestämma.

Centerpartisten Johan Linander anser att vi måste följa EU:s direktiv "hur dåliga de än är" (jawohl, mein Führer!). Moderaten Johnny Munkhammar håller med och exemplifierar det på följande sätt: "Ifall Opus Dei får stöd i EU för sin linje och det blir ett direktiv ska vi följa det." Slutsats: EU får aldrig ifrågasättas, aldrig trotsas, aldrig kritiseras. Jag undrar bara vad det är som ligger bakom denna fullständigt fanatiska trohet.

I en tid när ideologi och principer har blivit något man läser om i historieböckerna snarare än ser i riksdagen var det inte ett dugg förvånande att riksdagsdebatten kring propositionen om tidernas mest integritetskränkande lagstiftning i Sverige kom att handla om hur omoraliskt och dyrt det vore att gå emot EU. Moderater, folkpartister, sossar och centerpartister avlöste varandra i talarstolen och manade alla till att knäböja inför EU. Att lyda EU har blivit den enda kvarvarande principen. Detta innebär inte bara att Sverige ska sträva efter att ständigt vara bäst i klassen när det gäller att snabbt implementera EU:s direktiv utan också att all kritik mot sättet på vilket unionen fungerar eller inte fungerar måste viftas bort.

Svenska medier, av lathet, ointresse eller för att få tillgång till maktens korridorer i Bryssel, gör sitt bästa för att nedprioritera allt som kan tolkas som EU-negativt. Skandaler som ges stort utrymme i andra EU-länder förblir därför helt okända för gemene man i Sverige. Knappast någon vet hur ersättningssystemen ser ut, väldigt få känner till det enorma demokratiska underskottet i unionen och vilka konsekvenser det får på Sveriges suveränitet och demokratin i stort. De flesta vet förmodligen inte hur pass stort inflytande EU-besluten har över svenskars liv. Alla skandaler som med ojämna mellanrum dyker upp får den som enbart följer svenska riksmedier heller inte veta något om.

Här hemma har det på sistone förts en debatt om huruvida det bör införas regleringar för lobbyism inom politiken, liknande sådana som finns i USA. Men när den större EU-skandalen på senare tid briserar, där Sunday Times-reportrar med dold kamera visar hur europaparlamentariker går med på att lägga lagstiftningsförslag i utbyte mot miljontals kronor från just lobbyister, är det tyst i de stora riksmedierna. Detta är riktigt sprängstoff som borde få gott om tid i vilken Rapport-sändning som helst. Vem är det som stoppar dessa nyheter? Och varför?

Läs och se klippen: HAX, Europaportalen, EU Observer

2 kommentarer:

  1. Detta knäböjande inför EU som såkallat liberala svenska politiker håller på med retar ens kräkreflexer. Alla principer och ideal är slängda överbord, frågan är bara varför?

    Och som du säger, varför är tystnaden så kompakt från journalisthåll? Här finns hur mycket som helst att gräva i. Alla kan väl inte vara upptagna med att intervjua bananskalande ungdomar i Norge eller på Donken?

    SvaraRadera
  2. Du får faktiskt ta och vänta tills att Big Brother säsongen på TV är över.
    Det är viktiga saker det, EU är tyvär gemene svensk för dum i huvudet för att förstå konsekvenserna av. Sedan är gemene svensk även en idiot med övertro på staten och en oförmåga att tänka själv och kritisera.

    Som alltid bra skrivet Hans.

    mvh

    SvaraRadera

Håll en saklig ton. Personangrepp och inlägg ej relevanta för ämnet godkänns ej.