Anledningen till att det är just kinesiska och inte spanska eller franska behöver förmodligen inte förklaras närmare. Även Barack Obamas nioåriga dotter Sasha lär sig kinesiska och fick möjlighet att öva lite när president Hú kom på besök. Även i Sverige växer kinesiskan. Allt fler gymnasier erbjuder kurser och Konfuciusinstitutet ska införa förkunskapskrav på sina kurser vilket förhoppningsvis höjer nivån.
Det finns många sätt att lära sig språk på. I full överensstämmelse med dagens quick fix-mentalitet finns en rad enklare språkkurser enligt lyssna-härma-lär-pedagogiken, varav några erbjuds av Univerb, Radio 86 och Academica. Därtill finns översättningsmöjligheter hos MDBG och tjänster som Nciku, som erbjuder mer än bara översättning och faktiskt fungerar rätt bra. Allt detta blir emellertid ofullständigt och riskerar att kännas som att bestiga samma berg om och om igen eftersom det grammatiska djupet av naturliga skäl blir lidande. Lite som att segla utan kompass.
Att lära sig förstå ett språk som kinesiska handlar också om att lära sig förstå en annan kultur. Detta går hand i hand. Om man verkligen vill lära sig ett språk, förstå det och kunna prata mer än bara några lösryckta meningar, bör man plugga med kurslitteratur, ljudskivor och lärarledda lektioner. Allra bäst är givetvis att göra detta i Kina där det finns möjlighet att öva språket dagligdags. Att börja i Sverige är dock ingen dum idé.
Det som krävs är framför allt tid och tålamod. Kinesiska är inte svårare än något av våra västerländska språk - snarare tvärtom. Grammatiken är enklare än någonsin tyskans, franskans eller svenskans, språket är rakare och på många sätt väldigt logiskt. Hindret för många är förstås tecknen, men också det är ett endast ett hinder som kräver tid och tålamod för att övervinna. Till skillnad från många andra språk vill jag påstå att kinesiskan blir lättare med tiden - inte tvärtom.
Det finns många böcker att välja bland. 当代中文, Contemporary Chinese,ger en bra grund men kan med fördel kompletteras
med andra böcker för mer utförliga grammatikövningar.
Jag håller på att lära mig kinesiska tecken (koreanska hanja). Jag använder mig av olika etymologilexikon för att både öka förståelse och lättare komma ihåg tecknen. Här är ett tecken jag nyligen slog upp:
SvaraRadera童
Ett brott - 辛 (betyder egentligen het, men de flesta brottslingar är ju hetlevrade) som är allvarligt - 重 (förenklat som 里, by) leder just till att man blir utvisad från byn. Då måste man leva i ödemarken. Om man lever i ödemarken skilt från andra människor lever man i celibat. Den som levt i celibat hela sitt liv är oskuld. Och oskulder är ju alla när vi föds. Därför betyder tecknet barn.
Påminner mig om Hipp Hipps Melodikrysset varje gång.
Haha. Många lär sig tecknen på detta sätt. Ibland underlättar det för att förstå eller komma ihåg tecknen. Och visst finns logiken där ibland:
SvaraRadera"oberoende/självständig(het)", 独立, utgörs av tecknen för "ensam/oberoende" (独) och "etablera" (立). Att etablera oberoende är således att bli självständig. Eller "be om hjälp", 伸手, som utgörs av tecknen för "sträcka ut" och "hand".
Eller "munk", 和尚, vars tecken betyder "harmoni" och "aktning".
Fast en favorit är nog ändå tecknen för "åka skidor", 滑雪, som i direktöversättning blir "halkig snö". Ungefär så såg det nog ut senast jag åkte skidor, faktiskt.
Men det är som bekant inte alltid helt logiskt. Själv brukar jag därför mest plugga in tecknen, även om jag beundrar dem som verkligen ägnar tid åt att förstå alla dess betydelser.
Jag tror kinesiska kommer att bli ett stort språk i Sverige så småningom. Vi är för små och måste anpassa oss efter omvärlden, precis som med tyskan under Hansans period, och engelskan under den senaste tiden.
SvaraRadera