Allt har ett slut, även Alliansen

Maud Olofsson påminde i går om överenskommelsen i Högfors mellan de borgerliga partiledarna som sade att alla skulle bidra till och tjäna på allianssamarbetet. Efter drygt fyra år vid makten är det tydligt vilket parti som har tjänat på bildandet av Alliansen.

Moderaterna påstår att deras valanalys visar att de främst tagit väljare från Socialdemokraterna och även från Vänsterpartiet, men högst sannolikt har de även snott väljare från sina borgerliga allianskollegor. Valresultatet gav Reinfeldt grönt ljus för att ytterligare stärka M-dominansen i regeringen och samtidigt är det Reinfeldt & Borg som åtnjuter högst förtroende hos folket. De tre små allianspartierna har uppenbara problem att synas och höras, vilket inte kommer att bli lättare under de kommande fyra åren när det stora partiet lagt beslag på ännu fler viktiga ministerposter.

"Alla ska bidra, ska ska tjäna på"... Om diskussionens vågor går höga bakom stängda dörrar vet inte vi som finns på utsidan, men utåt spelar Björklund, Olofsson och Hägglund närmast rollen som knähund åt statsministern. Det kommer inte att hålla. Den interna kritiken kommer att öka om opinionsvindarna fortsätter att piska främst Olofsson och Hägglund i ansiktet. Samtidigt har partierna knappast mycket till val. Att regera med Socialdemokraterna är inte aktuellt. Detta vet Reinfeldt vilket gör att han kan behandla sina kollegor som han behagar. Det enda som betyder något för Moderaterna är en fortsatt framgång för det egna partiet, vars mål som bekant är att axla SAP:s gamla maktmantel, och att de tre övriga klarar sig över riksdagsspärren med hygglig marginal. Då kan man fortsätta regera. Makt för maktens skull.

Alla koalitioner spricker förr eller senare. Ett partiledarbyte i något av småpartierna kan öppna upp för en tuffare ton mot statsministern eftersom en ny partiledare inte behöver känna riktigt samma plikt gentemot Högforsöverenskommelsen. Därtill ska läggas möjligheten med bildandet av ett nytt borgerligt parti av två existerande (en hopslagning av Folkpartiet och Centerpartiet har länge eggat mångas fantasi, men det är knappast realistiskt) och ett helt nytt liberalt parti vid horisonten.

Reinfeldts och Moderaternas arrogans och maktfullkomlighet kommer att straffa sig. Frågan är bara hur lång tid det tar.