Rädslans politik

"Massan är blind och dum", sade Adolf Hitler. Han hade rätt. Men faktum är att vi människor också är ganska rädda varelser. Rädsla adderat med vår stora anpassningsförmåga gör oss formbara för maktens syften. Vi accepterar när makten ålägger oss nya påbud, nya lagar, nya restriktioner. Vi vill tro gott om dem som bestämmer över oss och accepterar därför att dessa nya lagar och restriktioner är för vårt eget bästa. Vi köper den historia som presenteras för oss därför att vi vill tro på den. Allt annat skulle betyda att vi ständigt skulle finna oss i opposition mot makten. Det är det få som orkar.

Innerst inne är de flesta av oss ganska små. Vi skulle inte ställa oss framför en stridsvagn vid Tian'anmen i Beijing. Vi skulle inte öppet kritisera militärjuntan om vi bodde i Burma eller häda islam om vi bodde i Iran. Det finns bevisligen de som gör detta för principens skull, kanske för sin egen värdighets skull, och är beredda att betala priset som det innebär. Men den stora massan är inte det. Den stora massan vill bara överleva.

Rädslans politik är därför väldigt effektiv. Tänk på din framtid. Tänk på din familj. Stick därför inte ut. Dessa förtäckta hot kan ses i allt från när vi vägrar nakenskanning till andra sätt att inte vilja inrätta sig i ledet. Denna sorts policies kan antas höra hemma i auktoritära system, men används som bekant även i demokratier. USA har härnäst efter al-Qaida hittat en ny huvudfiende: WikiLeaks. Den politik som nu formeras tycks vara lika ensidig som när George W Bush förklarade krig mot terrorismen. Antingen är vi för USA eller så är vi för WikiLeaks. Allt samröre med WikiLeaks misstänkliggörs och påtryckningar utövas på företag och privatpersoner för att störa verksamheten. Helt utan rättslig grund. Studenter uppmanas att inte prata om Julian Assanges organisation med argumentet "tänk på din karriär". USA har blivit påkommet med brallorna nere och precis som efter den 11 september 2001 blir svaret smutsigt och därmed ännu ett bevis för vad stormakten egentligen representerar. Jag känner bara ett växande förakt för "frihetens land" i väst.

Så här skapas rädda människor som hela tiden tänker på vad de skriver, tycker och säger. Så här skapas människor som är hanterbara för makten. Vi behöver därför inte tvivla om vilka värden det är som står på spel här. Det är själva grundfundamenten för vår västerländska demokrati - möjligheten att granska makten utan risk för sitt eget liv. Den signal USA sänder ut, och som stöds av andra stater och (förbluffande nog) även av journalister själva, är att den som sätter sig upp mot makten och avslöjar vad den egentligen sysslar med, riskerar allt.

Måtte vi aldrig tystna.

Symbolen för protesten mot makten.