Alternativa sanningar hos China Daily

Regimtrogna China Daily är ibland obetalbart i sin propagandistiska ensidighet. Det blir inte minst tydligt när beslutet att tilldela Liú Xiǎobō Nobels fredspris omnämns.

Lögnen att majoriteten av världens länder stöder Kinas (läs: KKP:s) linje upprepas. Dessutom påstår China Daily att sedan Folkrepublikens grundande 1949 har regeringen "fully considered [...] the universal principles of human rights" (några få snedsteg under kulturrevolutionen, månne?). Ensidigheten avspeglas också i de kommentarer som har postats till artikeln. Min kritiska kommentar togs givetvis inte med. I stället fylls kommentarsfältet av kritik mot Nobelpriset och det bjuds även på rena ursäkter: "As Serb I appologize to China and to great Chineese nation for unfriendly behavior government of my country", skriver signaturen Milan på knackig engelska. Och så fortsätter det.

Texten handlar i huvudsak om Kinas ekonomiska framgångar de senaste 30 åren. Det är förståeligt att regimen vill framhålla dessa som "bevis" för hur väl regeringen har behandlat sin befolkning. Tesen är att all kritik mot regeringen blir direkt oförskämd. Oviktig är den ekonomiska utvecklingen förstås inte, men det faktum att många kineser har fått det materiellt bättre betyder inte att Kinas ledning respekterar mänskliga rättigheter mer i dag än tidigare. Landet har moderniserats på många sätt, men förtrycket är i grunden detsamma. Kina är tvivelsutan ett bättre land i dag än under Máo Zédōng, men det kinesiska folket har fortfarande inte rätt att kritisera eller ifrågasätta sin politiska ledning.

China Daily berättar också att Kina söker samarbete med USA gällande mänskliga rättigheter. Detta torde vara möjligt, anses det, trots att länderna "har sina egna tolkningar av mänskliga rättigheter till följd av olika politiska och sociala system samt kulturella traditioner." Som om det handlade om ett ämne som är helt fritt för tolkningar. Som om grundläggande mänskliga rättigheter var förhandlingsbara. I praktiken skulle detta samarbete rimligen innebära en "blundar ni för våra övergrepp så blundar vi för era"-överenskommelse. En förutsättning för ett fruktbart samarbete om mänskliga rättigheter torde vara att båda parterna respekterar de grundläggande mänskliga rättigheterna. Vilket inte Kina gör och USA endast gör i viss mån.

Men visst, båda länderna avrättar ju sina egna medborgare utan att skämmas för det och WikiLeaks-läckorna har visat USA från sin allra sämsta sida (även om det fortfarande finns strålande politiker som står upp för yttrandefriheten och frihetens principer i USA)...