Oviljan att förstå

När någon rycker ut till sexköpslagens försvar dröjer det oftast inte mer än ett par ögonblick innan ordet "trafficking" kommer på tal. Därefter får vi i vanlig ordning höra om "myten om den lyckliga horan", att ingen kan vara lycklig av att sälja sex och att det är både äckligt och osunt. Ridå.

I den så kallade utvärderingen av sexköpslagen som blev klar i somras fastslogs att prostitutionen i Sverige har minskat tack vare sexköpsförbudet. Detta var ett av flera syften med lagen, varför utredaren Anna Skarhed applåderade sexköpsförbudet i sin utredning. Succé. Utredarna gjorde emellertid samma misstag som nästan alla andra forskare och utredare har gjort tidigare: de fokuserade på gatuprostitutionen i Sveriges tre största städer. Jodå, det säljs sex med hjälp av annonser på internet också, det vet Skarhed. Men detta blir för svårt att överblicka och ger troligen heller inte de resultat som sexköpsförbudets försvarare är intresserade av. Bättre då att fokusera på dem som är lätträknade, nämligen sexsäljarna som väntar på kunder i de traditionella prostitutionsstråken.

Det är utifrån denna enkla matematik, blandat med prat om trafficking - som över huvud taget inte har med sexköpslagen att göra - som politiker som Carina Hägg (S) propagerar för att den svenska lagen borde exporteras till övriga EU. Sexköpslagen har dock inget med människohandel för sexuella ändamål att göra. Det är olika lagstiftningar, olika frågor. Olika universum. Det är fråga om frivilligt sexarbete respektive tvång/slaveri. Emellertid går det att förstå varför den fria sexualitetens motståndare vill blanda in människohandel i diskussionen, det kletar nämligen ned alla som försvarar rätten att få bestämma över sin kropp med något ingen kan försvara.

Jag kan ha respekt för att vi tycker olika i frågor som rör narkotikapolitik, sexhandel och annat. Men att inte ens vilja diskutera sakligt är något jag inte har respekt för. Jag vet inte om det beror på en oförmåga eller en ovilja att förstå. Förmodligen det senare. Ty precis som i narkotikafrågan förefaller tillskyndare av den rådande politiken ha satt i system att över huvud taget inte beakta motståndarsidans argument utan i stället odla fördomar, vara oförskämd och kleta ned motståndaren med negativa associationer. Som blev tydligt i kommentarsfältet till denna bloggpost finns det också försvarare av sexköpsförbudet som närmast sätter något slags stolthet i att inte lyssna till vare sig sexsäljare eller sexköpare, att inte vilja förstå.

Om nu gatuprostitutionen har minskat till följd av sexköpsförbudet, vad har hänt på nätet? Polisen säger sig ha en uppfattning om hur många som säljer via internetannonser och räknar till några hundra annonser om dagen på de mest kända sexannonssajterna. Hur många som har annonserat men som inte behöver göra det längre då de har byggt upp en liten trogen kundkrets går inte att säga. Ej heller vet vi hur många som har slutat annonsera efter att endast ha sålt sex någon enstaka gång. Omfattningen är således oklar. När man tar en principiell ståndpunkt i frågan borde inte detta vara viktigt. Hur många som säljer sexuella tjänster borde inte påverka vår uppfattning av fenomenet i sig. Det är därför i mina ögon ointressant om sexköpslagen har bidragit till en ökning eller en minskning av antalet sexsäljare, annat än som möjligt argument mot lagen utifrån anhängarnas eget perspektiv.

Tyvärr är människor mer emotionellt än sakligt orienterade och styrs alltför ofta av den där känslan i magtrakten som ställer frågan "skulle jag kunna...?". Blir svaret nej, landar slutsatsen i att ingen "skulle kunna...". Den där magkänslan styr hur människor ser på många fenomen i samhället, däribland narkotika och sex. Den är svår att argumentera emot eftersom den bygger på en emotionell övertygelse, inte en saklig sådan. Tyvärr skymmer den möjligheterna till saklig och fruktbar debatt. Jag tror att tiden kommer när en sådan diskussion kan föras om sexhandel även i Sverige. Det har redan hänt på det narkotikapolitiska området. Och Sverige har som bekant varit mer sexliberalt än det är i dag. Tiden är på vår sida.