KD och framtiden

Kristdemokraterna gjorde ett svagt riksdagsval och har närmast halverats sedan 1998. Något måste göras. Men vad?

Partiet har krympt under Göran Hägglund, mannen som hela tiden har varit så mycket bättre än det parti han leder. Hägglund har själv försökt förändra partiets profil och utmåla Kristdemokraterna som partiet för vanligt folk genom att etablera begreppet "verklighetens folk". Det har väl gått sådär. Begreppet har mest skämtats bort och inte satt sig bland just vanligt folk. Och partiets sakpolitik har inte förändrats.

Till skillnad från Moderaternas Reinfeldt och Schlingmann talar dock Göran Hägglund om en idémässig utveckling - om att göra politik av de vackra orden om politikens gränser. Kristdemokraterna ska vara politikens gränspoliser, säger Hägglund. Problemet är förstås det snäva perspektivet. Det är inte bara i familjepolitiken som politikerna vill lägga sina näsor i blöt. Det förekommer överallt. Således måste kampen tas överallt. Det är svårt att tro att Kristdemokraterna plötsligt skulle svänga i kritiska frågor som narkotikapolitik, alkoholpolitik och sexmoralism.

Ändå är det bra att debatten förs av någon borgerlig politiker i en tid när det tidigare största liberala partiet i Sverige har beslutat att bli ett traditionellt socialdemokratiskt parti i blå skrud.

Kristdemokraterna och Göran Hägglund har väldigt mycket att bevisa innan de kan tas på allvar med att kalla sig politikens gränspoliser. Men visst vore det trevligt med ett borgerligt parti som satsar på lite sund idéutveckling. Det lär behövas att de tre borgerliga småpartierna verkligen profilerar sig för att de inte ska marginaliseras ytterligare och för att inte något av dem ska åka ur riksdagen 2014. I ett sådant läge kommer nämligen inte ens nya historiska valresultat för M hjälpa Reinfeldt att sitta kvar.