Agnes på bloggen Pour le moment är upprörd över att hon på Rosenlundsgatan i Göteborg får upprepade inviter från bilburna sexköpare. Utifrån hennes berättelse kan jag förstå att det blir väldigt jobbigt. Men samtidigt gör hon sig skyldig till att döma ut alla sexköpare utifrån hennes erfarenheter av ett fåtal individers dåliga beteende. Det är inte heller rimligt. Hon verkar dessutom ännu argare på det hon uppfattar som "det liberala daltandet" med sexköpare. Låt mig förklara att det inte handlar om att "dalta", det handlar om principer och anständighet.
Först ska konstateras att personer som säljer och köper sex på gatan är i minoritet. De utgör fortfarande sinnebilden av vad prostitution är, men bilden är skev eftersom de flesta i dag säljer sex via Internet i stället för att stå vid ett gathörn och invänta kunder. Antalet gatusexsäljare i våra tre största städer är därför ett värdelöst mått på förekomsten av prostitution i samhället i stort. Följaktligen blir också sexköparnas beteende ett värdelöst mått på hur sexköparna generellt är och beter sig. Enligt Socialstyrelsen finns tecken på att kundgrupperna skiljer sig från varandra, vilket förefaller naturligt då även gatusexsäljarna skiljer sig från övriga sexsäljare.
Frågan handlar om principer, om rätten att som myndig människa ingå avtal med en annan myndig människa. Vi äger våra egna kroppar och har således rätt att förfoga över dem även i affärsöverenskommelser. En sexsäljare säljer som bekant inte sin kropp utan en tjänst om utförs med kroppen - en självklarhet som tydligen måste upprepas gång på gång i den svenska debatten. Politiker ska inte har tillgång till vår sexualitet i sina lagstiftande församlingar.
Det handlar också om ren och skär anständighet. I ett demokratiskt samhälle ska vi inte frysa ut vissa människor bara för att de sysslar med något vi (ni?) äcklas av. Vi ska inte stigmatisera och bespotta människor bara för att de valt att leva på ett sätt som vi själva kanske inte skulle kunna tänka oss. Vi ska heller inte degradera deras mänsklighet till att endast vara ett offers spillror. De sexsäljare jag har träffat och intervjuat har tvärtom visat prov på styrka, vilja och i vissa fall även entreprenörskap. Vi skulle inte betrakta andra egna företagare som offer. Så fort personen i fråga väljer att erbjuda sexuella tjänster kommer dock offerstämpeln fram. Det vittnar endast om okunskap och en inskränkt sexualsyn, ingenting annat.
En avkriminalisering av all frivillig sexhandel i Sverige är nödvändig. Jag kan ha förståelse för att människor inte vill ha öppen sexhandel i varje kvarter, på samma sätt som Agnes inte vill bli trakasserad av bilburna sexköpare. Lösningen skulle vara att respektive stad/kommun tillhandahåller vissa områden där sexhandeln kan pågå ostört. Denna handel skulle säkerligen fortsätta att vara en minoritet av all verksamhet som redan i dag pågår i lägenheter, villor och på hotellrum runt om i landet. Men det är som bekant det vi ser som vi bryr oss om - därav den fortsatta fokuseringen på just gatuprostitutionen.
Samtidigt som den frivilliga sexhandeln avkriminaliseras och sexköpslagen kastas på historiens växande sophög för korkade lagar, ska givetvis människohandel för sexuella ändamål även fortsättningsvis betraktas som en allvarlig brottslighet som med kraft ska bekämpas. Men då har vi redan kommit underfund med skillnaden mellan frivillig och ofrivillig sexhandel och täppt till truten på landets radikalfeminister.
Övrig läsning:
Den där förbannade magkänslan
Sex är sex
Sexköpslagsutredningen: del 1
Sexköpslagsutredningen: del 2
Beställningsjobbet är klart
Carina Hägg sprider fördomar (SVT Debatt)
Lika rättigheter för alla
Ja, sexköpslagen bör tas bort
Det är lite lustigt att du svarar mig med de argument jag redan skrivit att jag köper. Som du kan läsa föreslår jag inga lösningar i mitt blogginlägg, jag pratar om en förskönande tendens i den liberala argumentationen. Den finns, och det är bra för alla om båda sidor slipar argumenten istället för hänge sig åt sådana eufemismer.
SvaraRaderaDessutom vet du ingenting om hur jag ser på alla sorters sexköpare och sexsäljare. Det framkommer nämligen inte i min text. Men om du tror att jag är radikalfeminist förstår jag att du tolkar det så. Annars kan det vara en idé att skilja på äpplen och päron.
Kul med diskussion i vilket fall!
Jag skrev inte enbart specifikt till dig utan förde även ett bredare resonemang, vilket jag ofta gör i mina bloggposter. Det var således inte menat som ett angrepp på dig i egenskap av radikalfeminist eller försvarare av allsköns sexmoralistisk lagstiftning.
SvaraRaderaDäremot skriver du att du anser att vi liberaler "gullar" med sexköparna, underförstått just de som trakasserat dig. Jag anser således att du i din text drar alla sexköpare över en kam. Vilken liberal har sagt att det är ett OK beteende att förfölja folk? Du får gärna specificera vilka förskönande tendenser du anat, jag känner inte riktigt igen mig i din något raljanta beskrivning. Men det kanske är bra det.
Bra skrivet Hans! Som köpare av sexuella tjänster månar jag väldigt mycket om tjejernas säkerhet och välbefinnande. Jag respekterar kvinnor. Det finns några enkla tumregler att hålla sig till för att undvika att köpa sex av tjejer som är utsatta för tvång.
SvaraRaderaFörslaget om toleranszoner ställer jag mig dock tvekande till. Sådana zoner fanns i Tyskland före legaliseringen/regleringen, och de fungerade inte bra.
Att antasta människor på gatan är ofrdande, det behövs ingen sexköpslag för detta. Det är ju verkligen att kasta ut barnet med badvattnet.
Lagen ska ändras så att (precis som du säger) enbart sexköp från minderåriga eller offer för människohandel är kriminaliserat. Samtyckande förbindelser mellan vuxna ska självfallet vara fullt lagliga. Vi ska inte låta sexmoralisterna och radikalfeministerna slå klorna i vårt land längre.
Att vissa sexköp är övergrepp innebär inte att man ska kunna döma alla kollktivt för detta. Varje individuellt fall ska bedömas för sig.
Staten har inget att göra med frivilliga förbindelser mellan vuxna, med eller utan pengar inblandat.
Givetvis ska sexhandel få förekomma i folks egna lägenheter/villor, men jag är ganska övertygad om att öppen sexhandel á la fönstermetoden skulle väcka anstöt hos många om den bedrevs i vilka kvarter som helst. Detta skulle bara åter igen leda till krav på förbud. En pragmatisk lösning är således s.k. toleranszoner. Vi måste påminna oss om att Sverige vid en avkriminalisering kommer från ett nolltoleransperspektiv. I Amsterdam tycks det fungera tämligen väl, även om politikerna strävar efter att normalisera Red Light District mer och mer.
SvaraRaderaI princip håller jag med. Men toleranszoner för gatuprostitution riskerar att öka risken för denna typ av sexarbetare. Toleranszonerna ligger ju ofta i perifera och dåligt upplysta industriområden.
SvaraRaderaDäremot finns ju inget som hindrar att lokala ordningsstadgar inför som reglerar hur tjänsterna marknadsförs.
Men i princip anser jag inte att man bör skilja mellan prostitution och annan näringsverksamhet. Detta kan motverka det långsiktiga arbetet med att minska stigmatisering av yrket.
Dessutom är det ovärdigt ett fritt land att förfölja och spana på människor som vistas på gatan, så länge de inte stör någon annan. De som trakasserar andra som inte har med handeln att göra kan bötfällas.
Berlin är ett föredöme ur denna synvinkel. Sexhandel är tillåtet i alla former i hela stan. Ändå upplevda jag inte det som påträngande eller stötande. Och bordellverksamheten sköts diskret och under myndigheternas kontroll.