Morgondagens Internet

Internet är något oerhört fantastiskt. Det har förändrat allas våra liv - mer eller mindre och på olika sätt. Allt från pensionären som inte behöver gå till banken längre för att betala sina räkningar utan kan sköta allt från vardagsrummet till 25-åringen som har själva sin sysselsättning tack vare nätet. Om någon skulle resa i tiden från 1985 och hamna i vår tid skulle det vara svårt att förklara vad Internet egentligen är och hur det fungerar. Däremot skulle det vara lätt att berätta om vilka nya möjligheter det har öppnat upp och vad det har betytt för oss i våra vardagliga liv.

Som partipolitiskt aktiv skrev jag insändare. Massor av insändare. Lokalposten publicerade dem alla (de var förmodligen glada att få insändare som inte handlade om elaka stockholmare eller folk som borde plocka upp efter sina hundar). Ibland fyllde insändarna hela sidor i tidningen - vilket i dag framstår som rätt obegripligt. Östersunds-Posten var, och är, förstås en liten tidning. Att nå ut till en större publik genom publicering på exempelvis DN Debatt är betydligt svårare. Där släpps inte vem som helst in, oavsett hur angelägen och välskriven artikeln är. Tidningen kan ge tusan i att publicera och efter några dagar kan det vara för sent. Med bloggar har vi inte längre detta problem. Vi behöver inte begära någons tillstånd, vi kan publicera ändå.

Detta har gjort vår värld mer demokratisk. Vem som helst med skrivförmåga kan publicera vad som helst på en egen blogg när som helst. Anonymt. Denna frihet är hotad av politiker som vill att bloggare registreras. Marianne Mikkos förslag visar på två saker: dels att många politiker fortfarande inte förstår vad en blogg är, dels att de vill ha kontroll. Dessa hänger naturligtvis ihop. I politikerns värld är ett fritt Internet något obehagligt, en hal tvål de förtvivlat försöker få grepp om.

Internet skulle ta död på boken, filmen och musiken, sades det. Nu köper vi böcker via Internet. Vi köper filmer och får dem levererade direkt till datorn eller i brevlådan nästa dag. Vi köper musik och kan lyssna på den omedelbart. Internet är inget hot, det erbjuder utveckling av marknader för den som bara ha förmåga att tänka kreativt och se bortom gamla förlegade affärsmodeller. Internet knyter också samman världsdelar. En man i Sverige kan hitta sitt livs kärlek i Asien, en kvinna i Ryssland kan hitta sitt livs kärlek i Kanada. Det hade varit praktiskt taget omöjligt utan att lägga tiotusentals kronor på flygresor för bara 15 år sedan. Nu kan vi kommunicera gratis, lära av varandras kulturer och ha kul längs vägen. Internet är världens bästa informationskälla eftersom människor från världens alla hörn finns representerade. Har du ett problem med datorn, spisen, luftkonditioneringen eller frugan kan du ge dig tusan på att det finns ett forum där just dessa frågor diskuteras och där det finns en kunnig själ som erbjuder tips.

Ett fritt Internet har också gett oss YouTube, en fantastisk källa till information och kultur. Allt från konsumentupplysning i alla unbox-filmer av nya produkter till satir, minnesvärda sportögonblick, musikremixar, föreläsningar, avslöjade statliga övergrepp, rena obegripligheter och mycket, mycket mer. Bara fantasin sätter egentligen gränserna för vad som är möjligt att publicera.

Nu hotas emellertid denna fantastiska, världsomspännande uppfinning av politiker och storföretag - de som vill upphäva nätneutraliteten och tvinga in oss i ett nät i vilket de bestämmer spelreglerna. Det vi riskerar att få är således ett kinesiskt Internet där staten bestämmer vad som är OK och inte - ett statligt kontrollerat intranät är många politikers våta dröm. Kampen mot barnpornografi riskerar att leda i den riktningen ty i stort sett vilken inskränkning som helst kan med lite ansträngning motiveras utifrån att barn måste skyddas och värnas. Pornografi, våldsamma filmer och spel, pokersajter, politiskt inkorrekta bloggar och hemsidor. Även här sätter egentligen bara fantasin gränserna och den varan har politiker som vill reglera dessvärre gott om.

Vissa politiker vill ge sken av att de förstår integritets- och frihetsaspekterna när friheten på nätet diskuteras, men de vill fortfarande ha inskränkningar. För barnens skull. Då har de i själva verket inte förstått någonting. Varken om nätets dynamik och funktion eller vilken enorm skada ett statligt kontrollerat nät skulle få på samhälls- och idéutvecklingen i stort.

Min största farhåga är att vi om tio år nostalgiskt kommer att titta tillbaka på den tid då vi hade ett någorlunda fritt Internet, där vi kunde besöka vilka sidor vi ville, blogga om det vi ville anonymt och slippa självcensurera oss själva. I den här fajten är det nämligen långt ifrån säkert att de goda krafterna kommer att segra.

Internet är kärlek.