Två (m)enlö(s)a politiker

Debatten mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt både klargjorde skillnader - och inte. Det blev dels tydligt att det är två block som inte vill förändra Sverige särskilt mycket eftersom vårt land redan är så fantastiskt bra på alla sätt och vis. Dels klargjordes den enda uppenbara klyftan mellan blocken i synen på skatte- och bidragspolitiken.

Den tydligaste skiljelinjen mellan blocken går således i synen på allas vår rätt till vår egen inkomst. Det är ingen obetydlig skillnad. Men varken Socialdemokraterna eller Moderaterna vågar eller orkar ta tag i stora mångåriga problem. Integrationspolitiken. Bostadspolitiken. Arbetsmarknadspolitiken. I stället får vi höra ett pytteduttande i procentsatser åt ena eller andra hållet. Och då var ett av kvällens teman ändå ideologi!

Blockpolitiken har sina fördelar när det gäller tydlighet, men den gör samtidigt att politiken stelnar och försvårar idédebatten. Ingen får sticka ut. Höstens val kommer att bli SM i enighet i de två respektive blocken. Endast Vänsterpartiet sticker ut åt något håll (och det är förstås inte positivt på något sätt), men den normalt så radikale kommunisten Ohly liknar plötsligt pragmatismens uppfinnare när han försöker sansa de sina på partiets kongress.

Jag är rätt trött på att se två menlösa politiska ledare "drabba samman" under ett valår och vara så rörande överens, så pragmatiska och så snälla. Det är som att se färg torka. Det saknas glöd, det saknas energi, det saknas idéer. Kvällens debatt visade svensk politik från sin mest färglösa sida. Det är sakligt, ja. Men ack, så tråkigt! "Heta känslor", tycker Aftonbladet. Vilken debatt såg de?

Reinfeldts märkvärdiga uttryck att "göra klimatet en otjänst" (?) får väl utnämnas till kvällens "höjdpunkt"...

Valdebatten 2010.