Regeringens informationskollaps

"Det talas ibland om nyliberala systemskiftesidéer, men det enda verkliga systemskifte som Sverige har upplevt i modern tid är denna lika forcerade som genomgripande politisering av samhället och medborgarnas inkomster. Det ändrade i grunden balansen mellan stat och individ."

PJ Anders Linder tittar närmare på vad det verkliga systemskiftet i svensk politik de senaste 30 åren är: högskattestaten.

Socialdemokraterna anklagar alltid de borgerliga, och Moderaterna i synnerhet, för att "låna pengar till skattesänkningar" och att se skattesänkningar som lösningen på alla problem. Men faktum är att Socialdemokraternas fäbless för skattehöjningar är minst lika stor som Moderaternas dito för skattesänkningar.

Till och med Göran Persson erkände i en intervju att ett skattetryck på över 50 procent var "för högt". Men socialdemokraten Persson ansåg ändå att det borde ligga där någonstans. Hans efterträdare Mona Sahlin är inte av någon annan åsikt. Visst har partiet förändrats lite grand i vissa frågor under hennes ledarskap - skolpolitiken är ett exempel där partiet har närmat sig de borgerliga - men när det gäller skattepolitiken är socialdemokratin uppenbarligen helt oförmögen att tänka om. Trots att Sverige under de gyllene år på 50- och 60-talen, som många drömmer sig tillbaka till, var ett land med ett normalt skattetryck.

Vid en rödgrön valseger kommer skatterna att höjas för vanliga inkomsttagare. Så är det. Låginkomsttagare kommer att få svårare att få ekonomin att gå ihop. Viljan att arbeta svart kommer åter att öka. Och samtidigt som vanliga arbetande medborgare kläms åt av socialistpartiernas "rättvisepolitik", ska det bli mer förmånligt att vara sjuk och att inte arbeta. Så ser den rödgröna jobbpolitiken tydligen ut. Detta budskap måste Alliansen hamra in varje dag fram till valdagen om den ska ha någon som helst chans att sitta kvar.

Alliansen har gjort rätt när den sänkt skatterna för arbetande människor. Att den trots detta får stryk i opinionen är till stor del regeringens eget fel. Endast fyra av tio känner till jobbskatteavdraget. Bland unga är siffran ännu mer katastrofal - två av tio. Min första reflektion är en förvåning över att vanliga löntagare har så dålig koll på sin egen ekonomi att de inte märker om de får över tusen kronor mer i lön varje månad med denna regering. Tjänar man 20 000 kronor i månaden är det rätt stora pengar. Vi talar om en fin utlandsresa för varje arbetande svensk om pengarna sparas under ett års tid.

Men Alliansen får faktiskt skylla sig själv, ty den har inte gjort ett dugg för att informera allmänheten om jobbskatteavdraget. Den bästa informationen kommer från en privatpersons initiativ. Det går inte att kallt räkna med att väljarna håller sig informerade själva och röstar efter logiskt övervägande på valdagen. Regeringen måste inte bara våga stå för sin egen politik, den måste bli betydligt bättre på att informera väljarna om effekterna av den. Annars kan den aldrig bli återvald.