Rädslan för tänkande (m)änniskor

Karl Sigfrid var en av ytterst få riksdagsledamöter som gjorde något som helst motstånd under FRA-cirkusen. För det fick ha motstå värsta sortens grupptryck och mobbning från sina "kollegor" i Moderaterna. Han lät sig till slut kvittas ut. En besvikelse för alla som hoppats på motstånd in i det sista. Men en högst mänsklig konsekvens av den press han utsatts för.

Nu kommer det faktiska straffet för Sigfrids motstånd: han flyttas ned på partiets Stockholmslista inför valet.

Det är så uppenbart. Är du självständig och har egna åsikter, straffas du av partiet. Camilla Lindberg (FP) vet. Partierna vill inte ha självständiga riksdagsledamöter som tänker med egen hjärna. De vill ha hjärndött boskap vars enda bidrag är att de trycker på rätt knapp när det ska röstas. Detta torde inte vara någon överraskning. Det var därför jag lämnade MUF en gång i tiden för att aldrig komma tillbaka. Partipolitiken är en förljugen värld utan heder.

Rösta på Piratpartiet i stället, uppmanar HAX. Och det kan man ju göra. Det vore en knäpp på näsan mot de etablerade partierna.

Men även om Piratpartiet är starkt i integritetsfrågorna, vet vi inget om vad de vill i många andra grundläggande frihetsfrågor. Partiets uttalade strategi är att begära integritetsfrågorna i en regering och sedan agera röstboskap i alla andra frågor. Grundproblemet är således att de inget vill i många viktiga frågor och att de därför, högst sannolikt, skulle välja att stödja en rödgrön regering om de når riksdagsstatus (att stödja den regering som baxade igenom FRA-lagen vore en aning magstarkt). En röst på Piratpartiet kan alltså vara en röst på Lars Ohly. Ingen vet hur det blir.

Alliansen är inget alternativ för en liberal väljare. De rödgröna går naturligtvis också bort. Återstår partierna utanför riksdagen. Osäkerheten kring vad Piratpartiet kan komma att stödja för politik i riksdagen gör att jag inte kan rösta lila. Därför kommer min röst högst sannolikt att falla på Liberala Partiet.