Politiska allianser suddar ut skillnader

Skapandet av Allians för Sverige är unikt i modern svensk politisk historia. Efter att ha förlorat val efter val på en oenighet som gett upphov till begreppet borgerlig kannibalism, beslöt partiledarna för de fyra borgerliga partierna att bilda en gemensam valallians för att vinna valet 2006. Det gick vägen.

Sedan Alliansen tillträdde har regeringsdugligheten och enigheten i den politiska färdplanen varit ett skarpt vapen mot oppositionen. Statsminister Reinfeldt har upprepat frågorna till oppositionsledare Sahlin: Vad ska ni göra? Hur ska ni göra det? Med vem ska ni göra det? Socialdemokraterna, med en historia av att endast söka ett socialdemokratiskt regeringsmandat och därefter hitta samarbetspartier i riksdagen för att komma överens om den ekonomiska politiken, hade inget val. De var tvungna att närma sig Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Därför har vi nu i praktiken två allianser mot varandra. De står sida vid sida i TV-debatterna, lag blått mot lag rödgrönt, och de klappar varandra på ryggen i riksdagsdebatterna. Det blir måhända tydligt för väljarna, men vad innebär det mer?

Jo, skapandet av allianser som dessa innebär att vi i TV-debatter, på debattsidor och överallt annars inte får se någon kritik mellan de partier som finns inom allianserna. Plötsligt är alla överens. Varje antydan till kritik skulle kunna tolkas som sprickor i fasaden. Och det går inte för sig när budskapet till väljarna är "enighet". Detta förhindrar förvisso den borgerliga kannibalism vi ofta sett inför och under valrörelser, men det leder samtidigt till en ökad ytlighet. Partierna anser sig inte ha råd att vara ideologiska längre, allt handlar om pragmatism. De ideologiska skillnader som de facto finns inom olika grupperingar inom de fyra allianspartierna, suddas ut eller tillåts inte att märkas. Att detta missgynnar små partier är också tydligt (Miljöpartiets framgångar i opinionen kan snarare förklaras av mediernas gullande med den politiskt fridlysta Maria Wetterstrand).

Sverige går mot ett tvåpartisystem trots att det i riksdagen finns sju partier. Kanske kommer en valförlust för Alliansregeringen att förändra förutsättningarna och rent av ta död på Allians för Sverige. Det skulle faktiskt kunna innebära att det börjar pratas idéer inom borgerligheten igen. Men det lär knappast ske så länge partiledaren för borgerlighetens största parti heter Reinfeldt.