Om att sopa rent framför egen dörr

Carl Bildt kritiserar bland annat Kinas censur av internet och hävdar att "friheten och säkerheten på nätet är en av de stora globala framtidsutmaningarna." Den borgerliga regeringen ska prioritera dessa frågor framgent, påstår utrikesministern.

Men det finns liten trovärdighet i ett sådant utspel då Bildt representerar en regering som tvärtom har minskat friheten på nätet med FRA-lagen, börjat jaga en hel ungdomsgeneration med IPRED-lagen och även stöder filtrering av visst pornografiskt material på nätet. Sverige är dessutom med i en union där datalagringsdirektivet är nästa stora grej och det på allvar diskuteras att bloggare måste registrera sig och tillåta kommentarer i sina bloggposter. I Italien, denna härliga europeiska demokrati, har det lagts förslag om krav på tillstånd från myndigheterna för att få lägga upp klipp på YouTube. Kanske är detta på gång även i Frankrike.

Om regeringen ska ha någon som helst trovärdighet när den talar om värdet av frihet på nätet och kritiserar regimer som censurerar och filtrerar vårt älskade internet, måste den börja med att sopa rent framför egen dörr och göra upp med den kontrolliver som finns inom alla riksdagspartier. Det kan också vara passande att börja med att rikta kritiken mot våra grannländer i Europa, som i växande grad tillhör några av världens främsta internetfiender. Vi har skäl att vänta oss mer av demokratiska stater än av diktaturer.

Det största problemet är emellertid att varken Bildt eller någon annan i regeringen ser likheterna mellan demokratiska staters "kamp mot barnporr och olaglig fildelning" och diktaturers kamp mot oppositionella krafter och annat som anses kunna störa den rådande ordningen. Även Kinas filtrering av internet bottnar viss mån i en kamp mot "osedlighet", det vill säga den ständiga kampen mot porren. Resten kan falla under "störande av ordningen", ett begrepp som mycket väl kan komma att användas även i väst.

Nätcensur handlar i både demokratiska och diktatoriska system om en enda sak: kontroll. Internet har varit en hal tvål för politiker ända sedan vanligt folk fick tillgång till denna fantastiska tjänst. Sedan dess har det förts diskussioner om hur kontrollen ska återvinnas. Skillnaden är att diktaturer som Kina och Vietnam kan slå till snabbare och mer skoningslöst, i demokratier som Sverige tar det längre tid.

Så länge svenska politiker jämför Sverige med Kina, Burma och Iran när det gäller friheten på nätet, ligger vi av förklarliga skäl rätt bra till. Men det säger något att vi behöver göra den jämförelsen för att kunna känna oss duktiga. Med tanke på att i stort sett hela Sverige är uppkopplat, att allt fler praktiskt taget lever sina liv framför datorn, borde friheten på nätet bli en hejdundrande valfråga. Men det kommer det dessvärre inte att bli eftersom båda statsministerkandidaterna är mer intresserade av att diskutera procentsatser i socialförsäkrings- och bidragssystem än mänsklig integritet och frihet. Är det inte ynkligt, så säg.

Hur länge dröjer det innan vi får en motsvarande EU-nätpolis?