Babysteps mot en frihetligare framtid?

"Från att enbart ha kritiserats av enstaka och fristående debattörer har nu på kort tid forskare som Susanne Dodillet, komiker som Magnus Betnér, nätverk som Liberati och Centerpartiets ungdomsförbund med Hanna Wagenius i spetsen argumenterat för att lagen ska rivas upp. För en månad sedan la till och med riksdagsledamoten Fredrick Federley, C, fram en motion om lagens avskaffande, den första i sitt slag."

Mot bakgrund av Bo Rothsteins märkliga utspel i Expressen skriver Petra Östergren i samma tidning om en ny frihetsrörelse i Sverige som tar strid för personlig integritet, både kroppslig och intellektuell. Sexköpslagen ska ses för vad den är: ett medel för att kontrollera vuxna människors sexualitet. Barn ska inte ha sex och när det gäller ungdomar är gränsen satt till 15 år (vilket går att ifrågasätta). Återstår då den vuxna befolkningen. Här lobbar radikalfeminister om "jämställdhet" och kristna om "moral". Båda har vunnit i och med sexköpslagen. Lagen säger att det är moraliskt fel att köpa en sexuell tjänst av någon och att en sådan handling går i strid med det "jämställda" samhälle som radikalfeministerna vill skapa.

Det intressanta är att radikalfeminismen har ytterst lite stöd i de breda folklagren. Feministiskt initiativ är, trots Gudrun Schymans kändisskap, en pytterörelse mestadels bestående av snorkiga kvinnor med hår under armarna. Svenska folket har ratat knäppfeminismen. Däremot har denna sorts feminism länge funnits representerad i maktens korridorer och kunnat stifta lagar. Den som hoppades att Alliansen skulle göra rent hus med dessa idéer misstog sig. Tvärtom har Moderaterna, som tidigare inte direkt gjort sig känt som feministiskt, ett kvinnoförbund som närmar sig Schymans sätt att argumentera. De flesta svenskar som är för sexköpslagen är det sannolikt för att prostitution som företeelse äcklar dem, inte för att de skriver under på den radikalfeministiska maktanalysen. Och åsikter som bygger på magkänslor är oerhört svåra att påverka.

Det börjar trots allt röra på sig i flera under lång tid cementerade frågor. I dag är det inte längre lika med politiskt självmord att kritisera Sveriges narkotikapolitik. Socialdemokraten Björn Fries, som i egenskap av narkotikasamordnare för regeringen försvarade svensk narkotikapolitik under ett flertal år, syns nu allt oftare framföra kritik mot densamma. Vänsterpartierna i riksdagen har närmare till kritik mot nolltoleranslinjen än högerpartierna (som verkar fullkomligt fastlåsta i sin batongpolitik och fokus på högre straff). Ingången till en seriös diskussion tror jag stavas harm reduction. Sverige har den policyn när det gäller alkohol, vilket gör skademinimering på narkotikaområdet möjligt att diskutera. Det som behövs är emellertid ett frågan på allvar väcks i riksdagen, gärna i en blocköverskridande motion.

När det gäller sexköpslagen har Fredrick Federley skrivit en (visserligen kort och lite halvhjärtad) motion om ett avskaffande. Den kommer i likhet med de flesta motioner att avslås så det stänker om det, men det spelar mindre roll. Federley ska ha cred för att han skrivit den. Frågan är om han kan få med sig några allianskollegor nästa gång.

Jag har skrivit det förut och jag tycker att det förtjänar att upprepas: vore det inte rimligt med en årlig demonstration för sexuell integritet, med fokus riktat mot sexköpslagen? Vi har en rad författare och forskare som gjort sig kända genom att bland annat sakligt argumentera mot den moralistiska sexköpslagen. Vi har artister och politiker som skulle kunna ställa upp. Och vi har alla frihetligt sinnade människor för vilka kroppslig integritet är en självklarhet och sexköpslagen är en skam. Därtill har vi huvudpersonerna - sexarbetarna själva. Dagens horstigma kanske tvingar dem att tacka nej till att uppträda offentligt, men det är åtminstone värt ett försök. Detta är en fråga om mänskliga rättigheter. För alla.