Snacka går ju

Göran Hägglund har stoppat upp Kristdemokraternas mest konservativa företrädare tidigare, han har slagit ett slag för "den vanliga människan" och kritiserat kulturvänstern i skarpa ordalag. Nu går han till direkt attack mot partiets förbudsmentalitet. Frågan är: vad vill karln?

På partiets rådslag säger partiledaren bland annat följande:

"Trots att vi som kristdemokrater i grunden är frihetslängtande har vi haft allt för nära till att hitta på nya regleringar, nya lagar, nya förbud och nya bidrag. Vi har ibland anklagats för att vara ett förbudsparti. Och tyvärr måste jag erkänna att man ofta har haft rätt. [...] Jag hoppas att vi med dagens övningar ska närma oss ett förhållningssätt som erkänner människor och deras potential. Snarare än ser människor och deras livsval som ett problem."

Den som vill kan tolka Hägglunds tal som ett frihetstal för liberalism, för människors rätt att vara sig själva, för allas vår rätt att bestämma över vårt eget privatliv utan att politiker lägger sina näsor i blöt, kan göra det. Men det är knappast detta Göran Hägglund menar i sitt tal, då vore han inte politiker.

Så vad vill Göran Hägglund med sitt kristna moralistparti? Att med draget svärd och rakad pung göra revolution? Tillåt mig tvivla. Retoriken är synnerligen välkommen, men den kommer ett år före ett val när vi kan titta tillbaka på tre års kristdemokratisk regeringspolitik som talar med rakt omvänd tunga: för intolerans och utökad politisk makt över människors liv.

Problemet är att om Göran Hägglund ska driva igenom denna frihetliga syn på människan som hans bystiga frihetstal på partiets rådslag ger sken av, måste han byta både väljare och partiföreträdare, ty de idéer han framför stöds varken av kärnväljarna eller av partiets aktiva. Kristdemokraterna har alltid handlat om att lära människor rätt moral, rätt leverne, familjevärderingar och händerna på täcket. I frågan om prostitution går partiet armkrok med de feminister de annars så häftigt kritiserar.

Partiet har attraherat borgerligt sinnade personer genom sina idéer om en trygg äldrevård och valfrihet i barnomsorgen och i familjepolitiken i stort. Men för varje förslag om utökad valfrihet inom välfärdssystemet har vi sett tre förslag som handlar om förbud och regleringar på andra områden. Kristdemokraterna är livsstilsmoralister.

Nej, Göran. Kanske är det lättare att helt enkelt byta parti då. Om det nu hade funnits något borgerligt parti som stod upp för dessa frihetliga idéer, vill säga...