Första tanken: hur vet vi det? Svaret är givetvis: det gör vi inte (jag är också väldigt nyfiken på varifrån siffrorna om att "branschen" skulle omsätta 140 miljarder årligen kommer...).
Bloggen Sänd mina rötter regn (läs!) har tagit sig tid att titta lite närmare på uppgifterna och finner, precis som vi kunde vänta oss, att det saknas stöd för dessa siffror. I en artikel i The Sunday Morning Herald från förra året diskuteras just ämnet uppblåsta siffror om pedofilers aktivitet på nätet.
"Now it may be that, as Lanning thinks, the 50,000 figure is close to the reality. But it may also be way off the mark. There may be five million pedophiles on the internet at any given moment, or 500, or five. Nobody really knows. This number is, at best, a guess made by persons unknown."
Vi känner till medielogiken. Någon gör en undersökning eller skriver en rapport, uppgifter från texten sprids och ganska snart är det ingen som vare sig frågar efter grundkällan eller av vem och med vilka medel den där undersökningen som låg bakom siffrorna genomfördes. När uppgifterna sedan dyker upp i TV och morgon- och kvällstidningar får vi oftast inte veta mer än att det som påstås är "enligt en undersökning".
Varför bry sig om detta, då? Jo, därför att varje sådan här artikel föder en omotiverad rädsla för ett fritt Internet och ger personer som vill reglera och censurera vårt älskade globala nät ny ammunition. Allt för "barnens skull". Vi har sedan länge beträtt det sluttande planet. Nu handlar det i första hand om att hålla stånd.
Vi har sett trixandet med siffror många gånger förut förut. På Irland cirkulerade uppgifter om att över 100 kvinnor utsatts för trafficking för sexuella ändamål under en mätperiod på 21 månader. När den irländska polisen undersökte saken hittade de endast två möjliga fall och slog fast att uppgifterna som cirkulerat i media snarare var spekulationer än fakta, att siffrorna var uppblåsta och utgjorde en del av en politisk agenda (läs mer i bloggposten här). Vi ska alltså vara försiktiga och alltid idka källkritik. Problemet är att de flesta inte gör det utan tvärtom köper rubriksättarnas käcka hantverk rakt av.
I ett sådant här klimat med en ständigt lika infekterad diskussion om pedofilspöken på nätet, behöver vi sansade personer som psykologen Åsa Landberg som hävdar att pedofili är en läggning och inte en sjukdom och att de flesta övergreppen inte begås av personer med exklusiv pedofil läggning utan av personer som även attraheras av vuxna. Där kan vi snacka om att svära i kyrkan i dessa dagar. Och det är en välkommen svordom.
Det finns alltid anledning att vara kritisk till kvällsblaskorna Aftonbladet och Expressen. I slutet av en lång intervju i TV vid Expressens dåvarande chefredaktör Per Wrigstad med anledning av hans avgång avslutades intervjun med ungefär följande.
SvaraRaderaIntervjuaren: alla vet ju att det står en massa smörja i Expressen, finns det egentligen någonting som man kan lita på?
Per Wrigstad: javisst finns det, datum är för det mesta rätt.
Haha. Den självdistansen skulle skulle Aftonbladets Jag Helin behöva.
SvaraRadera