En titt på en thailändsk verklighet

Väl hemma i Sverige igen efter en kortare Thailandsresa, sjunker det åter igen in hur mycket jag älskar Asien. Dessvärre påminner det mig samtidigt om varför jag egentligen inte vill bo i Sverige längre.

Thailand ger inte den där "komma hem"-känslan som Kina gör. Men oavsett om man är ute efter att partaja eller bara slappa i värmen med en kall öl i handen och lite god mat vid sidan om, är och förblir Thailand svårslaget. Det är fortfarande väldigt billigt, den berömda thailändska vänligheten är som en öppen famn och maten är underbar.

Samtidigt är fattigdomen smärtsamt uppenbar. Väldigt många människor lever på mycket små marginaler. Eftersom jag har tänkt skriva en C-uppsats om sexarbetares villkor nästa år, tog jag tillfället i akt att värma upp intervjuandet genom att prata med thailändska sexarbetare. Jag lär inte kunna använda materialet i uppsatsen, men det var likväl intressant att låta dem berätta med egna ord. Sådant är vi som bekant rätt värdelösa på här i Sverige. Om tjejerna ljugit eller talat sanning kan jag förstås inte alltid veta. Men jag upplevde att ingen av dem sökte medlidande eller tröst. De verkade tvärtom rätt glada över att få prata av sig.

Många söker sig från den allra fattigaste landsbygden i nordöstra Thailand, Isaan, till Bangkok och andra större turistområden. Övriga familjen stannar ofta kvar, åtminstone föräldrarna. Tjejerna (jodå, det finns killar som jobbar också, men tjejerna är fler) skickar sedan pengar hem vecko- eller månadsvis. Ibland berättar de för föräldrarna vad de arbetar med, ibland inte.

Att fattigdom föder desperation är ingen nyhet. Däremot fick jag inte bilden av att det var uteslutande fattiga och outbildade som jobbade som sexarbetare. Jag pratade med flera som tidigare arbetat inom "vanliga" yrken, allt från hotell till ekonomi. Men av olika orsaker har de inte blivit kvar. En tjej berättade om ett kontorsjobb hon hade tidigare. Hon arbetade 12 timmar om dagen och skötte hela hushållet åt sin kille. Pojkvännen klagade över att hon aldrig hade tid för honom. När hon kom på honom med en annan kvinna lämnade hon inte bara honom utan även huset och bilen de hade tillsammans. Hon lämnade även jobbet eftersom hennes kille arbetade där. Nu söker hon en utländsk pojkvän som inte vill ha henne som hushållerska. Öden kan se så olika ut.

Flera sexarbetare räknade förenklat upp tre grupper av tjejer som säljer sexuella tjänster: den som gör det av nödvändighet för att tjäna sitt uppehälle och hjälpa familjen ekonomiskt, den som medvetet söker efter en utländsk pojkvän (ofta kan de sammanfalla) och de som gör det av andra skäl. Många verkar arbeta längre än de först tänkt sig. Förklaringen är att de tjänar så oerhört bra. Medan en fattig familj på landsbygden kan tjäna 100 baht om dagen (ung. 22 kronor), kan de här tjejerna håva in tusentals baht. Det är inte lätt att bara lämna en sådan inkomstkälla hur som helst. Inställningen till arbetet varierar mellan åldrarna. Ju yngre, desto mer togs tillvaron med en klackspark. Vilket väl är ungefär den inställning som unga människor har oavsett var i världen de bor.

Det finns således många olika Thailand. Människors villkor varierar något oerhört och om sanningen ska fram, är sexarbetarna knappast den mest utsatta gruppen. De har, till skillnad från sina fattiga föräldrar eller andra boende på landsbygden, möjligheten att skapa sig ett bättre liv genom eget arbete.

Underbart är kort.