Lägre skatter för din skull

I dag infaller den så kallade skattefridagen. Förenklat kan man säga att alla dina hoparbetade slantar gick till staten till och med i går. Först nu får du behålla det du tjänar.

En genomsnittlig löntagare i Sverige betalar 55,6 procent av den totala lönen i skatt - om vi räknar med alla skatter. Och det bör vi ju. Utslaget på antalet dagar på ett år innebär det att först i dag, på dag nummer 204, infaller den första skattefria dagen. Danmark har visserligen passerat Sverige när det gäller den totala skattekvoten, men det betyder inte att Sverige kan luta sig tillbaka. Visionen om radikalt sänkta skatter måste återtas.

Från borgerligt håll har det i många år använts som argument att trots att Sverige har världens högsta skatter, har vi inte världens bästa sjukvård, världens bästa skolor och så vidare. Förhoppningen var sannolikt att detta skulle få människor att tycka att de betalade för mycket och att eftersom höga skatter ändå inte gav oss bättre vård och skola, kan vi lika gärna bli ett lågskatteland. Naivt är väl bara förordet. Så länge saker fungerar i högskattestaten (om än ibland hellre än bra), kommer det inte att uppstå något landsomfattande krav på radikala skattesänkningar. Det de borgerliga måste göra är att förklara varför det är moraliskt bättre med ett samhälle som inte tar mer än hälften av medborgarnas pengar, varför det är rätt att låta oss behålla mer av våra egna inkomster. Svensken är inte van vid detta, svensken är vad vid att överlåta ansvar åt stat, kommuner och landsting via skattsedeln. Det är därför många års opinionsbildning vi pratar om.

I Sveriges riksdag sitter sju partier som antingen tycker att skatteläget är helt OK eller att skatterna är alldeles för låga. Regeringen Reinfeldt har sänkt inkomstskatterna för de som arbetar. Det går sakta i rätt riktning. Men viljan att radikalt sänka skattekvoten i Sverige har sinat. Nya moderaterna har ingen sådan ambition. Finansministern väger skattesänkningar mot mer pengar till vården och skolan, precis som Socialdemokraterna alltid har gjort. Och skattesänkningarna motiveras inte med medborgarnas rätt till sina egna intjänade pengar. Nej, här tas bara arbetsmarknadspolitisk hänsyn. Skatterna ska sänkas för att det tjänar den förlovade arbetslinjen, inte för att öka din och min frihet. Det är ett obehagligt brott mot den frihetliga argumentationen.

Jag förstår vad Nya moderaterna vill göra, jag begriper att partiet inte längre vill framstå som ett hot mot välfärdssamhället och förlora val efter val på det. Reinfeldt har lyckats i sin strävan att framstå som en god garant för både ekonomi och välfärd, på annat sätt kan man inte tolka hans popularitet bland socialdemokratiska väljare. Men vilka konsekvenser får detta för Sverige på sikt när oppositionen mot högskattestaten tynar bort? Vilka effekter får det på liberal opinionsbildning när Sveriges två största partier i både retorik och handling är förvillade lika?

Lägre skatter är en viktig del i ett frihetligare samhälle. Det minskar politikernas makt, de behöver nämligen skattemedel för att rota i ditt och mitt liv. Emellertid är ett lågskattesamhälle ingalunda en garant för ett tryggat privatliv och avskaffade moralistiska lagar. Samtidigt som skatterna sakta sjunker i Sverige, stärks övervakningsstaten och moralismens grepp om lagstiftningen. Frihet handlar om så mycket mer än bara skattekvoter.