Det underskattade vänstervåldet kartlagt

Det pratas ofta om "högerextremt" våld (ett begrepp som går att ifrågasätta, men det är en annan diskussion). Vänstern uppmanar liberaler och konservativa att ta avstånd. Det görs politiska statements. Men det pratas väldigt lite om det vänsterextrema våldet som både drabbar politiker, politiska aktivister och vanligt hederligt folk. Sådant våld, oavsett om det riktas mot människor eller egendom eller både och, trivialiseras och bortförklaras ofta med att det handlar om frustrerade ungdomar.

"Den är jämnt fördelad, den politiskt motiverade brottsligheten, det vill säga den autonoma miljön begår lika mycket politiskt motiverade brott som vit makt-miljön."

I rapporten Våldsam politisk extremism - Antidemokratiska grupperingar på yttersta höger- och vänsterkanten visar Brottsförebyggande rådet, Brå, och Säpo att andelen politiskt motiverad våldsbrottslighet är ungefär lika stor inom den nationalistiska och rasideologiska rörelsen som inom den autonoma extremvänstern. Från vänsterhåll är det populärt att enbart lyfta fram det bruna våldet och tona ned det våld som finns inom den autonoma vänstern. Här tas sällan avstånd. Våldsromantiken gör säkerligen sitt till för att vänstervåldet trivialiseras och bagatelliseras. Stenkastarvänstern ges ständigt ursäkter för sitt beteende, som om frånvaro av samlingslokal eller "oro" för globaliseringen skulle vara skäl nog för att med våld ge sig på andra människor.

För avhoppare inom de nationalistiska och rasideologiska rörelserna finns Exit. För avhoppare på vänsterkanten finns ingenting. Det kan vara en god idé att utvidga verksamheten även för personer som vill lämna den hatiska vänstervärlden. Likheterna är många. Det handlar om klass/rashat och kollektiva fördömanden av människor i samhället enbart utifrån vilken grupp de tillhör. De här grupperna bör bekämpas med alla till buds stående medel i en demokratisk stat. Att sluta bagatellisera vänstervåldet är ett steg på vägen.

Ett sätt att uttrycka sig, enligt vissa.