Ja till politisk TV-reklam

Oppositionen har upprörts över att Kristdemokraterna, Moderaterna och Folkpartiet alla har tackat ja till TV4:s erbjudande om TV-reklam inför EU-valet. Miljöpartiets partisekreterare tror att sådan reklam kan leda till "ökat politikerförakt". Det är anmärkningsvärt att en politiker uttrycker oro för att en ökad kontakt med väljarna, som faktiskt TV-reklam innebär, skulle öka föraktet för politikerna.

Erik Åsard framför den till synes paradoxala ståndpunkten att negativa reklambudskap är mer effektiva än positiva och att de samtidigt tenderar att minska rörstningsbenägenheten bland väljarna. På vilket sätt är ett budskap effektivt om det leder till att färre röstar? Skulle det betyda att vi får ett totalt sett lägre valdeltagande, men att bland de som röstar kommer fler att attraheras av negativa kampanjer? Det låter en aning förvirrat.

Att politisk TV-reklam skulle leda till ökad fokusering på sidofrågor och minska möjligheten att diskutera komplicerade sakfrågor är inte heller särskilt märkvärdigt. Hela medieklimatet i dag går ut på one liners och 30-sekundersinslag i TV eller radio. Det finns redan i dag väldigt litet utrymme för intellektuella och filosofiska diskussioner i svensk politik (och det verkar över huvud taget finnas få politiker som saknar sådana diskussioner) och det smittar faktiskt även av sig på debatterna i riksdagens kammare, som ofta är pinsamt slätstrukna.

Politisk TV-reklam kan tvärtemot vad Erik Åsard och andra skeptiker anser vara vitaliserande för den politiska debatten och engagera väljarna på ett nytt sätt - förutsatt att reklamfilmerna har lite finess. Folk spenderar mycket tid framför TV:n, avbrott med politiska budskap mellan långfilmen och kvällsnyheterna är det då rakt inget fel i. Det är bara märkligt att det tagit så lång tid innan det har blivit verklighet.