Nej, nej, nej!

En av mina förhoppningar med den nya regeringen var att Sverige skulle röra sig bort från genusvetenskap och feministiska maktanalyser och i stället satsa på sunt förnuft och låta människor leva sina liv efter eget huvud i större grad. Förhoppningen grusades en aning av alliansens jämställdhetsbonus, som visserligen inte innebar någon lagstiftning men som ändå utgör en politisk påtryckning på småbarnsföräldrar i deras vardag.

Även borgerliga politiker har således idéer om hur vi bör leva och vilka beslut vi bör fatta i vardagen. Skillnaden är att lagstiftningsverktyget inte används lika flitigt som av de rödgröna politikerna. Men lägga näsan i blöt vill de likafullt. Att näringsminister Maud Olofsson (c) och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp), som har en ministerpost som en liberal regering för övrigt hade avskaffat direkt, nu vill ha uppgifter från alla börsnoterade företag om hur könsfördelningen ser ut i deras styrelser är därför inte direkt förvånande.

Argumenten är dels det vanliga att jämställdhet är bra därför att det är bra men också att jämnare könsfördelning skulle skapa lönsammare företag och att det därmed ligger något slags nationellt intresse i att uppnå detta.

Det är som sagt inte förvånande men ändå en besvikelse att alliansregeringen fortsätter att sjunga genusteoriernas lov. Maud Olofsson har talat vitt och brett om behovet av ett värderingsskifte i svensk politik. Maktskifte 2006 var förutsättningen, men på längre sikt måste borgerligheten åstadkomma ett värderingsskifte i Sverige, vilket är en mycket större uppgift än att bara vinna ett riksdagsval. Det handlar om att utmana värderingar och ifrågasätta invanda tankesätt. Att visa på ett alternativ till socialdemokraternas stora, generella och även moralistiska storebrorsstat där det är politiken som är samhällets nav, inte människorna själva.

Om man verkligen menar allvar med att åstadkomma detta värderingsskifte duger det inte att sänka skatten och tro att någon tusenlapp extra i månaden kommer att få människor att tänka nytt och ifrågasätta det gamla. Då kommer vi att få ett samhälle styrt av en socialdemokratisk borgerlighet vars enda särskiljande punkt är att de arbetande medborgarna erbjuds ett lite, lite lägre skattetryck om statsministern är moderat i stället för socialdemokrat. Det räcker inte för att kallas ett värderingsskifte. Alliansen måste våga utmana inte bara de socialistiska föreställningarna utan i lika hög grad de feministiska, vars förgrundsgestalter funnits i toppen av svensk politik i mer än tio år. Dessa idéer borde ha vädrats ut direkt när regeringen tillträdde.

Problemet är förstås att borgerligheten är besmittad av feministiskt tänkande i nästan lika hög grad som partierna på andra sidan blockgränsen. Då får vi jämställdhetsbonusar, skärpt sexköpslag och offentlig redovisning av könsfördelningen i bolagsstyrelserna. Det är oanständigt, fegt och upprörande. Och inte alls borgerligt.