DN kan man lita på

Jag lyfter alla möjliga frågor här på bloggen, men det ska erkännas att det emellanåt blir rätt mycket om sexköpslagen. Läsare mailar och undrar varför. Vilket är mitt personliga intresse i att vilja legalisera sexköp? Inget alls, naturligtvis. Det är bara en principiellt viktig fråga som förtjänar att luftas. Det svaret brukar dock sällan övertyga den som ställt frågan.

Det är lite förbryllande att vissa människor anser att man måste tjäna något personligen för att det ska vara mödan värt att engagera sig i något. Vi andra låter oss vägledas av principer och övertygelser om rätt och fel, om bra och dåligt. Det är därför många bloggare som har reagerat kraftigt mot DN:s föga finkänsliga anklagelse om att motståndet mot FRA finansierats och regisserats av ett fåtal PR-byråer och konsulter.

DN försöker misstänkliggöra bloggosfären som företeelse och politisk påverkansfaktor. De där bloggarna skriver inte bara en massa saker, de länkar dessutom till varandra för att få mer uppmärksamhet i sakfrågan! Och allt detta öppnar upp för superlobbyister, frustar DN. "Lobbyister" har blivit ett populärt skällsord att använda när en politisk motståndare lyckas driva igenom något eller få uppmärksamhet i en sakfråga. Ledarsidan bekymrar sig för att man snart inte kommer att kunna lita på någon eftersom det inte går att känna till avsändaren. Men frågan är: hur minskar detta kraften i kritiken mot FRA-lagen...? Och vad spelar det egentligen för roll?

Den som är vid sina sunda vätskor kan inte påstå att demonstrationerna, bloggbävningen och det folkliga engagemanget var en fasad. DN vill dock genom sitt misstänkliggörande ge sken av just detta - att motståndet mot FRA-lagen var artificiellt, konstlat, fejkat. Det är lögn. Få, om ens någon, har överblick över alla motståndsgrenar. Men det är uppenbart att väldigt många som var aktiva mot FRA-lagen både före och efter omröstningen i riksdagen engagerade sig helt utan betalning. Det är faktiskt möjligt att lägga ned tid på något utan att få betalt för det och utan att ha vare sig livscoach, konsulthjälp eller en personlig finansiär i ryggen. Engagemang kan existera ändå. Detta har uppenbarligen vissa välbetalda ledarskribenter svårt att förstå och kanske ännu svårare att acceptera.