Barnperspektiv på avfall

Det är svårt att ta det rödgröna samarbetet på allvar. Efter trepartisamtalen paraderade partiledarna ut och berättade att de ville "satsa på barnen". Allt ska prövas ur ett barn- och jämställdhetsperspektiv när politiken utarbetas. Ja, det är säkert precis vad varslade, arbetslösa och företagare utan kunder vill höra.

Jag är lite nyfiken på hur barnperspektivet på försvarspolitiken ser ut. Eller på utrikespolitiken. Peter Eriksson förklarade emellertid att det går utmärkt att ha ett barnperspektiv på kärnkraften: "Det är väl tydligt när vi pratar om leukemi bland ungar som bor i närheten av kärnkraftverk. Det finns ett barnperspektiv på avfallet också." Barnperspektiv på avfall? Är det det som ska lösa Sveriges framtida energiförsörjning?

Det blir som synes väldigt mycket flum och fluff när de tre rödgröna partierna träffas och samspråkar. Ännu har väldigt lite konkret kommit ur samarbetet - och de kritiska frågorna från journalisterna verkar helt utebli. Ingen som ifrågasätter bristen på sakpolitik i oppositionens utspel?

EU. Försvarspolitiken hemma och internationellt. Flyktingpolitiken. Utrikespolitiken. Skolpolitiken. De potentiella stridsfrågorna är många och ska det kompromissas kommer det att bli fråga om långa, nattliga manglingar där minst en av parterna kommer att göra sina väljare djupt besvikna. Varje gång.

Mona Sahlin har självkritiskt erkänt bristerna i den socialdemokratiska skolpolitiken och i princip gett Jan Björklund rätt när han kallat sossarnas skola för "flumskola". Nu har hon tänkt sig att regera med vänsterpartiet, som över huvud taget inte vill ha några betyg i skolan, som har föreslagit förbud mot hemläxor och inte ens befinner sig på samma planet som övriga sex riksdagspartier när det gäller skolpolitiken. Hur ska Sahlin förhindra att vi åter går mot en flumskola nu när vändningen äntligen har kommit?

Oppositionen har en lång väg att vandra för att vinna trovärdighet för sitt så kallade alternativ.