Den blinda massan

Vi lever i en demokrati. Vi har fria val. Vi har grundlagsskyddade rättigheter som ger oss rätten att säga vad vi tycker, att sprida information, att mötas och demonstrera.

Alla dessa fina idéer i ett land med en alltmer självupptagen befolkning som känner sig kränkt av reklamaffischer, tycker att Lasse Kronér är bra underhållning och ger blanka tusan i att de grundlagsstadgade rättigheterna sakta men säkert tas ifrån oss. Frågan är om detta folk ens förtjänar sina fri- och rättigheter...?

Yttrandefriheten har redan beskurits i och med hetslagstiftningen. Den förbjuder människor att "hetsa" mot andra folkgrupper, vilket i praktiken betyder att vissa åsikter är förbjudna att yttra. I detta ingår ett förbud mot vissa symboler som anses kränka och hetsa. Av någon märklig anledning är det bara symboler som historiskt använts av nazister som ingår. Som om nazisterna vore de enda förbrytarna i historien, som om symboler över huvud taget vore ett hot mot människors frihet.

Hela den svenska "kränkt"-problematiken gör att ingen kan känna sig säker på att hetslagstiftningen inte utvidgas eller får liknande efterföljare. Inte nog med att människor är sjukligt snarstuckna och letar saker att bli kränkta av, vi har fått en nymoralism i landet som trotsar all beskrivning. Vi brukar skratta åt det påstådda hyckleriet i USA, ett väldigt religiöst land med kristna händerna-på-täcket-värderingar som samtidigt har världens största porrindustri. Den gyllene balansen är förstås att du själv får välja om du vill vara bokstavstroende kristen eller porrkonsument. I Sverige argumenteras det alltid utifrån att samma ska gälla för alla, därav kärleken till lagstiftningsverktyget.

Det hittas ständigt nya argument för att begränsa yttrande- och informationsfriheten. På tapeten de senaste fem tio åren är barnporren. Denna "miljardindustri" med förgreningar ut i den kriminella världen och verksamhet i hemliga ryska källarvalv anses vara så allvarlig att hela Internet måste censureras. Senaste offret i censurivern är ett över 30 år gammalt skivomslag föreställande en naken flicka. 1976 var det uppenbarligen inga som helst problem att släppa en skiva med ett sådant omslag, i dag hade det varit omöjligt. Varför? Det fanns pedofiler även på 70-talet. Få skulle betrakta omslaget som pornografiskt. Men bara tanken på att någon kan se det som pornografiskt och därmed möjligen upphetsande, gör att det rycker i censureringslemmen.

I det självupptagna Sverige orkar knappast någon lyfta blicken för att se över landsgränsen och ta in intryck utifrån, från andra kulturer eller från liknande kulturer som bara har valt att göra på ett annat sätt. I det feministiska Sverige talas det ofta om "kvinnans rätt", men denna rätt upphör att gälla när hon går in i sängkammaren med en betalande sexpartner. Sverige bryter här hot en grundläggande mänsklig rättighet - rätten att bestämma över sin egen sexualitet. I Sverige tolereras emellertid inte avvikare. Den som inte passar in i den rena, svenska modellen göre sig icke besvär att söka acceptans. Den svenska staten är tydlig: vi vill inte ha dig här, du är inte välkommen.

Det är illavarslande att människor i gemen tar så lätt på de grundläggande fri- och rättigheterna. Inget riksdagsparti kommer att gå till val på ökad rättsäkerhet eller stärkt yttrandefrihet. De intresserar, häpnadsväckande nog, inte den stora blinda massan. Den är alldeles för upptagen med maxtaxor på dagis, några kronor i sänkt inkomstskatt, högkostnadsskydd hos tandläkaren och procentsatser i a-kassan. De stora frågorna får inte plats, varken i debatten eller i människors huvuden. Om regeringen är rödgrön eller ljusblå har ingen betydelse.

Om mindre än två år röstas en ny riksdag fram och vi får följdriktigt ytterligare fyra år av de små stegens tyranni. Fler inskränkningar i yttrande- och informationsfriheten. Fler moralistiska lagar som bestämmer hur du och jag ska leva våra liv. Hjulet snurrar vidare, människor tittar vidare på Lasse Kronér, sveper fredagsölen och fortsätter att inbilla sig att de lever i världens bästa land.

Sakta men säkert sugs våra rättigheter ut...