Borgerligheten bäst i opposition

Regeringen får både ris och ros av landets företagare, visar Företagarnas nya rapport Alliansregeringen i halvtid. 6 av 10 företagare har förtroende för regeringen men bara 2 av 10 av småföretagarna anser att det har blivit lättare att anställa.

Siffrorna visar på problematiken för borgerligheten när den väl lyckas komma till makten. Förväntningarna är då så uppskruvade, efter oftast långt socialdemokratiskt styre, att det är snudd på omöjligt att leva upp till dem. Viss regeringsovana bidrar till att försena nödvändiga reformer. De flesta företagare tycks tänka att alliansen är ett bättre, eller mindre dåligt, alternativ än de rödgröna men att det i praktisk politik inte har hänt så mycket som de hade hoppats på eller väntat sig.

Det är nog betydligt fler än landets företagare som känner så här. De borgerliga gör sig egentligen bäst i opposition. Då kan företagare och frihetligt sinnade människor i de borgerligas kritik av socialdemokratin läsa in de förändringar som anses nödvändiga. Vi kan leva på hoppet om ett lite bättre samhälle. Det var det hoppet många levde på inför valet 2006 och det är det hoppet som har grusats efter halva mandatperioden där alliansen inte bara har befäst den socialdemokratiska modellen utan tvärtom förvärrat den.

Viktigast i förra valet var att få bort Persson, och en och annan glädjetår kom nog under valnatten, men det var även mycket som skulle förändras i politiken. Det talades om ett värderingsskifte i Sverige. Det skulle bli slut med politiseringen inom utbildningen. Regeringen skulle bryta det socialdemokratiska systemet med kompisutnämningar och öppna upp för alla att söka statliga topptjänster. Det skulle kapas och gallras i myndighetsdjungeln. Monopol skulle falla. Vi skulle få färre moralistiska lagar. Mindre bidrag, mer jobbpolitik.

Det är egentligen bara på den sistnämnda punkten som regeringen har levererat. Den satte direkt igång med att driva igenom den ökade egenfinansieringen av a-kassan - en insats som finansministern nu säger sig ångra eftersom människor valde att gå ur. Så egentligen har regeringen inte gjort något alls med högburet huvud. Vi fick en kristdemokratisk folkhälsominister som är lika moralistisk och fascistoid som någonsin sina socialdemokratiska föregångare. Vi fick en centerpartistisk miljöminister som, pådriven av en pånyttfödd klimatalarmist till statsminister, driver klimatideologin med full gas. Vi fick en moderat justitieminister som intresserar sig betydligt mer för högre straff och moralism än för rättssäkerhet. Det blev inte alls som vi hade hoppats och detta helt enkelt eftersom förhoppningarna var naiva.

Så, tillbaka till oppositionsarbetet, bästa allians. Då kan vi åtminstone må lite bättre av att drömma om en bättre morgondag i stället för att, som i dag, inse att det inte blir bättre än så här.