Sverige - för dig som passar in

Ett antal personer tillfrågas i Svenska Dagbladet om det nya förslaget att utvidga sexköpslagen till att även gälla svenskar när de vistas i andra länder. Är det personer med olika åsikter och infallsvinklar som får uttala sig? Självklart inte.

En av dem Kajsa Wahlberg, prostitutions- och traffickingexpert vid Rikskriminalpolisen. Oväntat att en polis skulle applådera en skärpt och utvidgad lag.

En annan är mansforskaren Lars Jalmert. Mansforskare... gör det personens åsikter om sexköpslagen särskilt intressanta? Var är alla med kritiska synpunkter? Var är Petra Östergren, exempelvis? SvD tillfrågar två personer, en polis och en mansforskare, lyssnar in deras dravel och sätter sedan rubriken "Tummen upp för sexköpslagen", som om det fattats något beslut i frågan nyligen, som om etablissemanget kommit fram till ett beslut efter en tid av debatt och meningsutbyte.

Så är det naturligtvis inte i frågan om sexköp och har egentligen aldrig varit. Frågan får inte debatteras öppet. Den nuvarande lagen ska "utvärderas", men färdriktningen pekades ut redan innan utredningen startade: utredaren Anna Skarhed får föreslå ändringar i lagstiftningen men bara om om det rör "ett eventuellt behov av en skärpning av straffskalan och en gradindelning av brottet". Därtill ska jämställdhetsperspektivet vara vägledande. Såklart.

Kajsa Wahlberg på RKP inser att "det kommer att bli väldigt svårt att få fällande domar" om det föreslagna tillägget till lagen blir verklighet. Men lagen är bra ändå! Det är lite otäckt hur inte bara politiker utan även polisen kan resonera på detta sätt. Strunt samma om lagen fungerar eller inte, glöm allt om att människorna som lagen faktiskt gäller rimligen ska kunna straffas om de bryter mot den. Nej, nu är det principen som är viktig. Ni vet de där "signalerna" som politiker så ofta pratar om att sända rakt ut i ingenting. Det vanligaste argumentet brukar vara att lagen ska visa "att det inte är OK" att köpa sexuella tjänster. OK enligt vem? Är det inte säljare och köpare som ska avgöra vad som är OK i en affärsuppgörelse?

Vad det egentligen handlar om är att låta intorkade surpuppors sexualmoral vara inte bara vägledande utan lagstadgad för alla. Jag har återkommit till det många gånger på bloggen; den svenska synden är en myt. Det pratas så mycket om homo-, bi- och transpersoners rättigheter i landet. Det är jätteviktiga frågor (även om debatten tenderar att handla om särskilda, inte lika rättigheter), men resten av det sexuella spektrat glöms bort. Mot slutet av dagen är det i alla fall den heterosexuella tvåsamhetsnormen som är det normala och accepterade. Avviker du är du annorlunda, äcklig, pervers, konstig.

Det är beklämmande att en borgerlig regering fortsätter samma envetna kamp mot fri sexualitet, mot sexarbetarnas mänskliga rättigheter och för samma moralism som vänsterblocket drivit under socialdemokratisk ledning i åratal.

Jag är nästan böjd att hålla med Blogge när han skriver att han tänker börja köpa sex i ren och skär protest. Att vänsterblocket är motståndare till mänskliga rättigheter för vissa medborgare på grund av deras yrkesval har vi vetat länge. Nu har vi upprepade gånger fått bevis för att det inte finns någon som helst kursändring att vänta med Reinfeldts regering.

Oscar Swartz tolkade Hax reaktion på lagförslaget som en "Sverigechock". Det är en förståelig reaktion. Själv får jag Sverigechockar hela tiden trots att jag bor här. Men mest känner jag uppgivenhet. Sexköpslagen kan tyckas vara en liten politisk fråga som ingen bryr sig om, men dess principiella värde är monumentalt. Det handlar alltså om en grupp människor som inte har samma rättigheter som du och jag har när vi arbetar, som utsätts för spott och spe, som föraktas och stigmatiseras. Skulle du acceptera en sådan tillvaro bara för att du valt "fel" jobb?

Det "demokratiska" Sverige bedriver en häxjakt på en utvald grupp människor vars "brott" är att de inte passar in i den rena svenska staten, den smala mall som vi förväntas forma oss själva efter. Ju mer jag tänker på det, desto mer illamående blir jag. Och desto mer benägen att söka mig bort från denna blågula jämmerdal.