Vänsterpartiet i frysboxen

Det är tuffa tider för vänsterpartiet. Opinionsmätningarna går dem emot och partiets tänkta samarbetspartners vill inte veta av dem. Miljöpartiet och socialdemokraterna kommer allt närmare varandra och gör det allt troligare att de kommer att sitta i regering tillsammans efter nästa val - utan vänsterpartiet.

Ända sedan Maria Wetterstrand och Mona Sahlin gjorde upp utan Lars Ohly under Almedalsveckan har vänsterpartiet definitivt hamnat utanför i diskussionerna om framtiden. Det har gjorts försök att dels sträcka ut en hand till (s) och (mp), dels försöka bagatellisera schismen partierna emellan, men inget tycks ha fungerat för Ohly. Förklaringen till att vänsterpartiet hålls utanför är enligt Thomas Östros och Mikaela Valtersson enkel:

"Ska man göra stora gemensamma insatser inom ekonomisk politik är den självklara utgångspunkten att man till 100 procent ställer upp på de verktyg vi har skapat i den ekonomiska politiken, som överskottsmål, utgiftstak, och en oberoende Riksbank. Där är inte vänsterpartiet i dag."

Utåt är det alltså enad front mellan (s) och (mp). Bland de socialdemokratiska väljarna, däremot, har misstron mot miljöpartiet varit minst lika stor som mot vänsterpartiet. Och efter nästa val är det troligt att vänsterpartiet behövs för att ge de rödgröna majoritet. De måste troligen med på tåget på något sätt. Partierna har som bekant samarbetat tidigare men då under lösare former i sakfrågor. Socialdemokraterna har som regeringsparti använt sig av skiftande majoriteter för att få igenom enskilda frågor, ett ganska unikt styrelsesätt som Göran Persson faktiskt lyckades någorlunda med men som knappast lär bli aktuellt om Mona Sahlin blir statsminister 2010.

Oenigheten hos oppositionen och oklarheten om hur deras alternativ till alliansen egentligen ser ut, är regeringens starka kort just nu. Innan något konkret regeringsalternativ presenteras kan Reinfeldt fortsätta att hävda att det är en enig och samspelt allians ("som trivs tillsammans!") som står mot en splittrad och otydlig opposition.

Det kommer dock inte att hålla länge. I god tid innan valet måste de rödgrönas regeringsalternativ presenteras, hur det än ser ut. Det begriper även Mona Sahlin. Då kommer det också att bli tydligt att det är ett val mellan pest och kolera, mellan ganska höga skatter och mycket höga skatter, mellan ljusblå socialdemokrati och rödgrön socialdemokrati. Välj den som kan.