Robertos rallarsvingar träffar rätt

"Jag behöver inte Gudrun Schyman för att prata i mitt förhållande!"

Paolo Robertos rallarsvingar mot feminismen i P3 Populärs Återvinningsintervju är mycket underhållande, särskilt eftersom programledaren blir så provocerad av att någon sitter i hennes studio och tycker något helt annat än hon själv att hon nästan tappar fattningen.

Paolo Roberto gör två viktiga poänger: först och främst att det inom exempelvis Sveriges Radio (även om han råkade säga Sveriges Television) finns en kultur av att alla ska tycka likadant. Denna kultur finns förstås inom en mängd områden i samhället och effekten blir alltid densamma: frågorna diskuteras aldrig på djupet eftersom alla förväntas tycka likadant. Detta har nog många av oss märkt när vi i en församling som har en helt annan åsikt än vi själva dryftar en fråga och ställer oss på tvärn. Det blir ofta tyst. Ibland blir det rent av en uppretad stämning. Eftersom människor inte är vana vid att konfronteras med en helt annan uppfattning vet de inte hur de ska svara.

Den andra poängen är att det är direkt odemokratiskt att låta politikerna bestämma hur vi ska leva våra liv. Det är egentligen vad Paolo Roberto säger när han kritiserar idéer om tvångsdelad föräldraförsäkring. Programledaren menade att politiken måste "puffa på" för att vi ska bli mer jämställda, vilket är en typisk feministisk hållning som innebär att människor måste "hjälpas" att välja "rätt", att vi i dag inte inser vad som är vårt eget bästa på sikt och att tvång därför är den enda metoden att använda. Poängen i fallet med föräldraförsäkringen är att föräldrar vill bestämma över sin egen tid med barnen, det ska över huvud taget inte göras till en politisk fråga. Jag tror emellertid inte att Paolo Roberto är tillräckligt konsekvent för att dra sitt resonemang till sin spets även i andra, mer känsliga, frågor.

Paolo Roberto kallar dagens svenska feminism "en extrem vänsteridé", men faktum är att den har letat sig in i samtliga riksdagspartier - möjligen med visst undantag för kristdemokraterna (med det partiet vill å andra sidan begränsa människors frihet utifrån sin egen inskränkta uppfattning).

Enigheten om att politiken ska lägga sig i hur föräldrarna sköter fördelningen mellan barnpassning och arbete är total i riksdagen. Vänsterpartiet vill kvotera föräldraförsäkringen, sossarna och miljöpartiet vill dela den i tre bitar i något slags semikvotering och alliansen förordar en jämställdhetsbonus, där det visserligen är upp till föräldrarna att välja vem som är hemma med barnen men där politiken lägger sig i genom att premiera dem som delar tiden lika. Det är olika grader av samma skit, samma feltänk, samma ingrepp i privatlivet.

Vissa tycker tydligen att det är bekvämt om andra bestämmer åt dem så att de själva slipper ta en massa jobbiga beslut i livet. "Blanda inte in mig i vårt förhållande..."