Lämna kamerorna utanför

Maria Abrahamsson vill ha TV-sända rättegångar i Sverige. Skälet skulle vara "allmänintresset", som det så fint kallas. För att tillfredsställa människor som är nyfikna och vill veta snaskiga detaljer, om man ska tala klarspråk. För sådana finns det många av. 360 000 människor satt hemma och tittade på Engla Juncosa Höglunds begravning. De tittade alltså på en begravning av ett barn de aldrig träffat och aldrig ens hört talas om innan försvinnandet och mordet blev en stor nyhet.

Hur i hela friden SVT tänkte när de gick den mördade flickans mamma till mötes och sände begravningen i TV kommer jag aldrig att begripa. Särskilt obegripligt blev det förstås med tanke på de två mördade barnen i Arboga - och för all del alla andra döda barn - som inte fick någon TV-sänd begravning. SVT:s resonemang gick inte alls ihop.

Ett vanligt argument mot TV-sända rättegångar är, precis som Abrahamsson påpekar, att det kan avskräcka vittnen från att träda fram. Det är naturligtvis en risk och ett viktigt motargument. Men jag tycker att det finns ett enklare och mer sunt förnuft-baserat argument mot det hela. Rättegångar kan onekligen vara väldigt intressanta att följa och det finns en viktig poäng i att de i hög grad är offentliga. Men att TV-sända dem är att ta ett stort steg mot att mätta sensationslystnaden, det är att bjuda in till en fullständigt onödig cirkus. Rättegångar ska inte medialiseras mer än som redan har skett. Det är faktiskt inte, och ska inte vara, fråga om någon underhållning. Det är människor av kött och blod som sitter där och i många fall är det deras liv i frihet som står på spel.

Många brukar reagera mot att misstänkta förs till rättegångar med dolda ansikten, som om det är viktigt att som utomstående få se ansiktet på människor som misstänks för olika brott. Som om man bara måste veta. I USA förekommer det att frigivna sexförbrytare tvingas bära sin historia offentligt. Det finns liknande tongångar även i Sverige, att sexualförbrytare ska registreras och att alla grannar "har rätt att veta" för sina barns skull. Det hör till pedofilhysterin (men det är en annan historia).

Jag är rädd för en sådan utveckling. Vad som är relevant, vad vi borde prata om, är rättssäkerheten, inte nya sätt att straffa den som redan avtjänat sitt straff i enlighet med lagen. Rättssäkerheten förbättras inte alls av att herr och fru Svensson kan följa mordrättegångar hemma i soffan med kaffe, kaka och påtår. Men så verkar ju folk i gemen inte heller särskilt intresserade av sådana petitesser som rättssäkerhet.

Vid uppmärksammade rättsfall, särskilt om offren är barn, lockas det absolut sämsta fram hos människor. Då blir det uppenbart att det inte har hänt mycket i människors reptilhjärnor de senaste seklen. Låt TV-kamerorna stanna utanför rättssalarna. Folk får nöja sig med de amerikanska polis- och rättegångsprogrammen. Det mördas barn där också.

Mårten Schultz har också invändningar.