Genus, ständigt detta genus...

Det forskas mycket om genus nu för tiden. Och någon offensiv mot feminismen från regeringens sida har vi inte sett. Egentligen är allt som det var förut. Feminismen är måhända tillbakaträngd, men likafullt högst levande. På alla nivåer. Ny forskning som presenteras på DN Debatt visar att vanliga lekplatser i förskolan kan förstärka könsrollerna. Slutsats: barnen ska leka i skogen i stället!

"Vanliga lekplatser på förskolor kan förstärka könsrollerna. Klätterställningar, gungor, sandlådor och cyklar - den tillrättalagda miljön på förskolor kan förstärka könsroller och maktstrukturer hos barn." Joho, sådant kan det också forskas om. Vi får även veta att:

"Barns egna berättelser och observationer av lek, i exempelvis skogen, kan hjälpa oss forskare och pedagoger att förstå vilken roll miljöerna spelar i barnens lek. Hur vissa lekar eller redskap, som bandyklubbor eller cyklar, snabbt blir könskodade av barnen och därmed försvårar gränsöverskridande lek." Det där med att könskodade leksaker och gränsöverskridande lek har jag alltid funderat väldigt mycket över. Särskilt när jag var i femårsåldern...

När man inte accepterar att män och kvinnor är olika utan gör en tydligt distinkt skillnad mellan det fysiska könet och det socialt skapade genuset, för att bekämpa det sistnämnda, hamnar man lätt så här snett. Då blir det intressant med genuspedagogik på dagis och att könskoda leksaker. När jag pratar med feminister om detta får jag svaret att allt detta är för vårt eget bästa. Könsrollerna begränsar oss som människor och vi kan bara nå vår fulla potential om vi får växa upp i ett genusneutralt hem och en skola som erbjuder genuspedagogik, hävdas det. Jag växte upp i ett väldigt traditionellt hem. Mamma lagade mat, pappa lagade bilen. Jag tror att kärlek och trygghet är mycket viktigare än "rätt" genusneutral uppfostran. Jag har inte lidit av att få en traditionell uppfostran och häri ligger själva problematiken med feministernas resonemang. Hur i hela friden ska de kunna belägga sina resonemang empiriskt? Att vi faktiskt begränsas som människor av traditionell uppfostran...?

Vår potential som människor begränsas av lagar och fördomar, av one size fits all-tänkandet som präglar Sverige på många områden. Men där ingår även feministerna, som säger att vi måste lagstifta om tvångsdelad föräldraförsäkring och tvinga på små barn genuspedagogiska läror. Och kom inte och säg att skiten är för vårt eget bästa.

Jämställdhetsproblem eller bara ideologisk inskränkthet?