Sverige och rättssäkerheten

Efter skandalen med nämndemännen (som för många av oss snarare var ett bistert konstaterande av hur det länge har fungerat i svenska tingsrätter), dyker nästa nyhet upp. Mail mellan polis och åklagare visar att de båda förefaller ha haft en mediestrategi i fallet Tito Beltran. Om man ska tro TV4 löd strategin att Beltran skulle gripas "på trappan till hovrätten", gissningsvis för maximal publicitet, där han skulle befinna sig på väg till en annan förhandling (för ett brott han friats för i tingsrätten). Åklagaren ansåg dessutom att det fanns skäl att väcka åtal "nästan oavsett vad Tito säger" till sitt försvar.

Sådana här saker borde få vem som helst att gå i taket. Rättssäkerheten blommar inte direkt i Sverige. Men rättsäkerhet verkar inte engagera "vanligt folk". Politiker går aldrig ut och säger att de vill öka rättssäkerheten i Sverige, säkra domstolarnas oberoende. Nej, det pratas endast om rättstryggheten. Fler poliser. Öronmärkta pengar. Nya fängelser. Längre straff. Väljarnas reptilhjärnor är lättmatade. Viljan att sätta dit folk är större än den att skydda oskyldiga. Det härstammar förmodligen ur det invanda "vi och dom"-perspektivet. Det är vi, de laglydiga medborgarna, mot dom. Bovarna. Perspektivet ändras en aning när du själv eller kanske någon du känner plötsligt blir anklagad för våldtäkt, misshandel eller något annat och plötsligt blir en av dom.

Sverige har ett relativt bra rättssystem. Vi har inget dödsstraff. Vi har inga drakoniska och godtyckliga straffsatser (den svensk som genom brottsprovokation greps och dömdes i USA nyligen för att ha försökt stämma träff med en 13-årig flicka fick först 15 år men slapp undan med 60 dagar i fängelse bara för att han erkände brottet...), vi har inte mycket till kriminalvård men behandlar å andra sidan inte människor på andra sidan muren som djur.

Att sitta och avgöra vilka som har gjort sig skyldiga till brott och vilka eventuella straff de ska få är inte som vilket annat jobb som helst. Därför bör lekmän hållas borta från processen och endast jurister sköta dömandet. Det ökar rättssäkerheten och minskar risken för att fördomar, missförstånd och lekmannamisstag leder fel. Vi har alla hört talas om sovande nämndemän, men ibland behöver det inte vara så uppenbart. Fullkomligt ointresse för vad den tilltalade har att tillföra kan räcka för att döma.

Det som oroar är att antalet felaktiga domar verkar ha ökat märkbart. Om det beror på att fler faktiskt får prövning och att läget alltid varit illa eller om det helt enkelt är fler som döms oskyldiga i dag, är svårt att säga. Leif GW Persson är övertygad om det sistnämnda, vilket framgick i den intervju som publicerades i Nyliberalen nr 2 2008 (prenumerera här!). De flesta, även bland politikerna, tror att det sitter oskyldiga inspärrade på livstid i våra fängelser.

Läs om några upprörande rättsskandaler, både i Sverige och i USA, här.