Res mer!

Vi reser mer än någonsin tidigare. Och vi reser inte bara oftare utan också längre. Det populäraste resmålet bland svenskarna är inte längre Gran Canaria eller någon grekö i Medelhavet utan Thailand.

Vad betyder det att vi reser mer i dag än tidigare? Jo, det betyder att förutom att vi har en större möjlighet till härliga semestrar också har en chans att se andra kulturer, träffa på andra uppfattningar och bli mer toleranta. Det utvecklar oss som människor och för oss närmare varandra. Detta gillas förstås inte av alla.

Jennie Dielemans (som tidigare har skrivit boken Motstånd om unga aktivister, utgiven av Ordfront) har skrivit en bok om det hon betraktar som baksidan av vårt resande: Välkommen till paradiset. Reportage om turistindustrin. Boken recenseras av Kajsa Ekis Ekman i DN Kultur (under rubriken "Turismen - vår tids kolonialism"). Ekis Ekman är förstås eld och lågor över sågningen av det svenska turistandet i länder som Thailand. Äntligen någon som begriper att folk ska hålla sig hemma, tycks hon tänka.

Orsaken till författarens negativa inställning verkar vara att turistorterna blir just turistorter. Resmål som tar emot många turister anpassar sig efter turisternas önskemål "med fatala konsekvenser för människor och miljö". Det byggs paradisstränder och hotellkomplex som tränger ut den befolkning som lever där året om.

Jag känner igen inskränktheten i resonemanget. När jag var liten och bodde i Norrlands inland var det ett evigt tjat om zse germans. Det var nämligen vanligt att tyskar köpte sommarstugor och detta gick förstås inte för sig. Invasion av tyskar, pratades det om. Rika tyskar kommer och köper upp alla våra sommarhus. Jag förstod aldrig problemet och det gjorde inte mina föräldrar heller.

Dielemans går (enligt Ekis Ekman) till och med så långt som att säga att turistandet gör att vi inte ser befolkningen på plats som människor och drar för trovärdighetens skull ett exempel om en svensk hallick i Phuket. Det blir lite svårt att ta resonemanget på allvar.

Sedan finns det förstås en miljöaspekt i det hela. Att resa är ju att smutsa ned. Vänsteragitatörer har fått ett argument i tiden för att visa varför alla borde stanna hemma, varför vi ska ha "rätt folk i rätt länder". Ekis Ekman avslutar: "Frågan är inte varför folk reser utan varför detta är tillåtet!" Menar människan på fullt allvar att...? Ja, förmodligen.

Det verkar inte finnas några gränser för hur urbota korkade idéer som frodas bland vänsterfolk. Lösningarna på nya problem, verkliga eller påhittade, är alltid inskränkningar, förbud, tvång och intolerans. Det är så vänsterreceptet för att "hantera" globaliseringen ser ut. Det är så vapnet mot utländsk konkurrens ser ut. Och det är naturligtvis så botemedlet mot "klimathotet" ser ut. Allt som är fritt, oavsett om det rör handel, kapital eller människor, måste begränsas och regleras. Kontrolleras. Hur man kan påstå att man kämpar för frihet när man i själva verket vill reglera och styra människors frihet, går inte att förstå.

Det glädjande i sammanhanget är att boken, trots att miljöaspekten är högaktuell, förmodligen kommer att glömmas bort illa kvickt. Vi gillar nämligen att resa och det finns gränser för hur mycket vi är villiga att offra i den välregisserade klimatalarmistiska offerriten. Jag tror att det är ytterst få som är villiga att ställa in sin Thailandssemester bara för att Kajsa Ekis Ekman och andra galenpannor tycker att sådana resor borde förbjudas. Om nu inte våra kära politiker kommer på några nya skatter och avgifter som gör resandet till en lyx för ett fåtal igen.