Ledamöter tänker till

Jag trodde inte att FRA-frågan skulle överleva hela sommaren (däremot att den skulle komma tillbaka med kraft till hösten), men spinnet fortsätter. Dag för dag. Det kan varken vara roligt att vara FRA-anställd eller att heta Fredrik Reinfeldt just nu.

Nu avslöjas nya övertramp från FRA och kritiken mot lagen kommer även från gamla partiledare. Det blir alltmer svårsålt att hävda att kritiken bara handlar om missförstånd. Det går kanske att använda en sådan hållning när det främst är "debattglada lekmän" som framför kritik, men när remissinstanser och experter är eniga om att lagen kränker medborgarnas integritet å det grövsta framstår regeringen bara som fruktansvärt arrogant och tondöv om den inte tar åt sig av detta.

"I dag skulle jag ha röstat annorlunda" hörs det från flera riksdagsledamöter. Birgitta Ohlsson (fp) menar att hon nog skulle rösta nej i dag i stället för att avstå. Karl Sigfrid (m) skulle ha röstat nej i stället för att kvitta ut sig. Även från borgerliga ledamöter som röstade ja hörs nu tvivel. Den självklara frågan är förstås: vad har förändrats i sakfrågan som får dessa att plötsligt tänka om? Ingenting! Den enda skillnaden är att folkets vrede har väckts och att frågan har kritiserats och diskuterats från alla håll och kanter. Ledamöter som röstade ja skyller på att det var kaotiskt i riksdagen den där dagen, som om de inte fick möjlighet att tänka fritt (eller tänka alls). Så var det kanske. Men hur förtroendeingivande låter det, egentligen? Röstar våra folkvalda fel så fort de blir lite stressade för att sedan ångra sig?

Trots allt finns det skäl att vara lite optimistisk. Det behövs som bekant inte särskilt många tillnyktrade ledamöter för att sänka det här förslaget. Och påstådda liberaler som svikit ser säkert sin chans att försöka reparera skadan. Det hade dock varit trevligt om våra folkvalda tänkt till redan den 18 juni. Då hade lagen inte behövts anmälas till Europadomstolen.