En åldrad allians

Tre fjärdedelar av landets studenter stödjer den rödgröna oppositionen. Bara en fjärdedel sympatiserar alltså med alliansen. Man kanske inte ska dra för stora växlar på en sådan undersökning, men det är svårt att låta bli. Den stödjer nämligen det allmänna intrycket av en regeringsallians som gått från ny och fräsch till gammal och förvirrad på bara två år.

Göran Persson var en perfekt politisk motståndare för Fredrik Reinfeldt. Den gamle och trötte s-ledaren ställdes mot den unge och fräsche moderatledaren, en ledare som dessutom visade sig vara helt principlös och omöjlig att få grepp om på samma sätt som Bildt och Lundgren. Dessutom representerade Reinfeldt något. En ny tid. Få unga kunde rösta på Persson med bibehållen självrespekt, han kom att representera det gamla och förlegade och var mot slutet inte populär ens bland sina egna. Den känslan av en ny, fräsch regering som skulle ta nya friska tag för Sverige efter 12 år av socialdemokratisk dominans har emellertid försvunnit innan mandatperioden ens nått halvtid. Reinfeldt gör inget ungt och piggt intryck längre.

Regeringar bör bytas ut av samma skäl som blöjor. Det är möjligt att unga generellt sett ställer sig lite mer i opposition omt makten än vad den äldre generationen gör, men det låga stödet bör ändå oroa alliansen. Visst har regeringen genomfört vissa bra beslut, men när den gett med den ena handen har den ofta tagit med den andra och raderat ut känslan av positiva åtgärder. När regeringen dessutom brister fatalt i en så viktig demokratisk symbolfråga som FRA-lagen är det inte att undra på att väljarna, framför allt de unga, vänder den ryggen. För unga kommer valet 2010 att handla om så mycket mer än skattenivåer och fribeloppsgränser.