Hundra personer har utbildats för att granska barnpornografiskt material hos polisen. Ändå räcker det inte till för att ta hand om alla nya ärenden som väller in.
Sveriges barnporrlagstiftning är märklig av flera skäl. Det är olagligt att inneha bilder och filmer av övergrepp på barn. Få ifrågasätter detta. Men offren på bilderna har ingen rätt att kräva skadestånd när någon fälls för innehavet. Det är i praktiken ett brott mot staten och straffet är böter eller fängelse. En annan märklighet är att det inte är åldern på personen som är avgörande utan hur ung personen ser ut.
Med tanke på lagstiftningens utseende är det dessutom ett brott utan offer. Den som bara innehar bilder och filmer av något begår faktiskt inget övergrepp.
Se till att polisen fokuserar på att fånga riktiga brottslingar i stället.
Nu vet jag inte riktigt hur du tänker, men varför är åldern på personen intressant? Och hur skulle man kunna ta reda på den utan att leta reda på vederbörande i fråga? Det är framförallt av integritetsskäl som HD har bedömt att den faktiska åldern är ointressant, och att det enda väsentliga i sammanhanget är graden av könsmognad. Det är mycket vettigt, men tyvärr kanske föremål för ändring inom kort.
SvaraRaderaJag är en av de få kvarvarande som alltjämt motsätter sig innehavsförbud eftersom det är ett ingrepp i den absoluta informationsfriheten. Jag skulle även kunna ansluta mig till dina argument om att det heller inte är till gagn för saken i sig, eftersom fokus tyvärr hamnar hos konsumenter snarare än hos dem som producerar och distribuerar skiten; det kommer aldrig att lyckas med att komma åt saken genom att angripa konsumentledet (ett slags marxistisk teori som är i omlopp även i drog- och prostitutionsfrågan).
"Nu vet jag inte riktigt hur du tänker, men varför är åldern på personen intressant?"
SvaraRaderaDärför att det finns 17-åringar som ser ut som 30 och tvärtom?
"Nu vet jag inte riktigt hur du tänker, men varför är åldern på personen intressant? Och hur skulle man kunna ta reda på den utan att leta reda på vederbörande i fråga?"
SvaraRaderaDärför att det inte är och inte heller ska vara olagligt att avbilda en 18-åring i pornografisk posering. Nu brukar förvisso en 18-åring vara uppenbart könsmogen, men det finns alltid tveksamheter i sådant här material. Lagen är således ett slag mot själva den pedofila och hebefila läggningen i första hand (folk som tänder på personer som ser unga ut) och syftar inte främst till att skydda underåriga. Det finns som bekant gott om lagligt teens-material på nätet med 18-åringar som ser ut att vara 14.
Högerliberal, jag förstår inte riktigt din poäng? Vad har åldern 17 år för relevans i sammanhanget?
SvaraRaderaHans, underårig är den som är under 15 år, inte under 18 (minderårig, omyndig). Lagen fungerar dessutom så att en myndig person alltid kan avbildas även om personen i fråga skulle vara underutvecklad (ett nytt förslag avser dock ändra på det, vilket förstås är heltokigt).
Således är lagen inte ett slag mot vare sig pedofil eller hebefil läggning, utan konstaterar (i HD:s tolkning) blott att det är integritetskränkande att söka okända personer för ålderskontroll (det är också praktiskt svårt). Därför används könsmognaden som ett naturligt kriterium.
Vidare är det så att det blir allt vanligare att tonåringar lägger ut material på sig själva i intima situationer. En lag som fokuserar på en strikt myndighetsålder (så som den föreslagna nya lagen) kommer därmed att skapa enorma problem främst bland ungdomar som plåtar varandra.
Det blir med förslaget visserligen tillåtet för två 17-åringar (men inte för en 17-åring och en 18-åring) att fota och filma varandra, men dagen då de fyller 18 måste materialet förstöras, under hot om obligatoriskt fängelsestraff för innehav av barnpornografiskt material av sig själva…
Det säger sig självt att det är ett absurt lagförslag, och det är uppenbart att ecpattanterna inte har en susning om ungdomars liv.
Existerande lagstiftning är vettig, med undantag för innehavsförbudet och teckningsaspekten.
Alltså, det finns två lagar att hålla reda på här, dels barnporrlagen, dels förbudet att utnyttja minderåriga för sexuell posering.
SvaraRaderaDen senare lagens syfte är precis att förhindra att ungdomar exploateras sexuellt i kommersiella syften, och det är således olagligt att fotografera eller filma personer under 18 år i pornografisk mening i utbyte mot exempelvis pengar. Däremot går det bra att skapa sådana bilder eller filmer i en relation, d.v.s. om det inte finns någon extern lockelse eller något som kan inverka menligt på den avbildade.
Detta gör att en person kan avbilda sin partner pornografiskt, förutsatt att båda är minst 15 år. D.v.s. det som numera är en naturlig del i mångas sexliv och något som också måste komma 15–17-åringar till del om byxmyndighetsbegreppet ska ha någon mening.
Enligt det nya förslaget till barnporrlag ska ovanstående alltjämt vara möjligt, men bara för personer i åldersintervallen 15–17 år. Därefter blir avbildningarna olagliga och innehavaren straffskyldig. Det är förutom att vara absurt även så att det är väldigt åldersnormativt och åsidosätter den fulla byxmyndigheten.
Blogge,
SvaraRaderaDu skriver i ditt senaste svar en del om precis det jag tänkte tillägga, nämligen att vi pratar om två lagar och inte bara en. Barnporrlagen utgår från en 18-årsgräns medan det i lagen om sexuell posering handlar om en 15-årsgräns. BP-lagen förbjuder heller inte teckningar eller bilder om de har framställts "på annat hantverksmässigt sätt" - dock förutsatt att syftet inte är att sprida, överlåta eller på annat sätt göra materialet tillgängligt för andra. Således bör även exempelvis datoranimerade bilder och filmer kunna falla under åtal.
Du ställer dig alltså positiv till spridningsaspekten i lagen men inte innehavsaspekten? Det blir ju lite som med sexköpslagen på ett plan. Där är det OK att sälja men inte att köpa. I en BP-lag med endast ett spridningsförbud blir det lagligt att ladda ned men inte ladda upp. Jag tycker fortfarande att polisen ska koncentrera sig på att hitta den som skapat materialet, inte jaga alla som laddar upp eller ned det på nätet (att sprida/byta material betyder ju inte att man själv har begått övergreppen).
Prostitution bygger på samtycke (i grundtolkningen; vi bortser från tvångsprostitution); det är en affärsuppgörelse mellan två parter.
SvaraRaderaBarn (ej könsmogna) kan dock inte samtycka till sex med vuxna (inkompatibel sexualitet), och därmed blir den vidare hanteringen att betrakta som ett brott, exempelvis om materialet sprids, särskilt för kommersiella syften. Innehav faller bort ur denna hantering, främst på grund av informationsfrihetsaspekten. Man kan fortfarande beslagta sådant material, men inte straffbelägga innehavet.
Självklart ska polisen i alla lägen prioritera det primära övergreppet.
I övrigt måste orealistiskt tecknad barnporr anses falla under yttrandefrihetens skydd. Ingen har ännu blivit dömd för det, ej heller prövad. Det handlar där inte om ett dokumenterat övergrepp, även om en del menar att det är ett generellt övergrepp på alla barn. Jag menar att lagar inte kan utformas så doktrinärt i en rättsstat.
Barnporrlagens 18-årsgräns betyder som sagt inget. Åldern är helt oväsentlig, det är bara könsmognaden som är av betydelse, även om personerna i fråga är underåriga. En ändring på det förhållandet skapar fler problem än det löser.