Borgerlig kriminalpolitik i fritt fall

Det fanns kritiska röster inom borgerligheten mot sexköpslagen när den infördes 1999, men i dag är motståndet mot lagen som förbjuder köp av sexuella tjänster borta. Nu ska den lag som tillkom under feministen Margareta Winbergs och hennes radikalfeministiska vänners tjänst i stället skärpas. Borgerlig kriminalpolitik har nog aldrig känts så verklighetsfrämmande.

Ingen borde förvånas över detta, justitieminister Beatrice Ask (m) markerade tidigt mot sexsäljarna och påtalade tydligt att hon ej var intresserad av deras situation. Det är därför stort hyckleri när Ask tillsammans med jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp) och folkhälsominister Maria Larsson (kd) på DN Debatt låtsas att hon arbetar för sexsäljarnas bästa i ett nytt paketförslag mot prostitution och människohandel.

Bara det faktum att regeringens jämställdhetsminister är med i gamet visar att alliansregeringen gjort en karbonkopia av den tidigare socialdemokratiska regeringens politik på området, där kampen mot prostitutionen och sexsäljarna blev ett led i den feministiska kampen för "jämställdhet" i samhället. Regeringen övertar också s-regeringens språkbruk där gränserna mellan prostitution och människohandel hålls medvetet vaga för att ge sken av att det i stort sett är samma sak, att problemet är gemensamt: kåta män som vill våldta eller tjäna pengar på kvinnor och barn.

Det är en förvirrande artikel. Samtidigt som de tre politikerna erkänner att prostitution ingalunda är ett homogent problem med tydliga offer, skriver de: "Det är köparnas efterfrågan som gör att unga kvinnor, som rymt hemifrån, kan fastna i en neråtgående spiral av snabba pengar och dyra vanor, prostitution, alkohol och ångest." Några försök att nyansera en sexsäljares vardag görs av givna skäl inte.

Lagen mot sexköp är inte bara felaktig därför att den handlar om att förbjuda en frivillig affärsöverenskommelse mellan två vuxna individer, den är också felaktig därför att den när straffet ska utdömas helt exkluderar sexsäljaren ur ekvationen. Lagen påstås finnas till för sexsäljarnas bästa, för att förhindra att kåta män vill sätta på dem och hjälpa dem ur misären. Men brottet som sexköparen begår är i praktiken ett brott mot staten, inte mot sexsäljaren (se parallell till barnporrlagen). Att köpa sex är lika med att våldta och förnedra en annan människa i feministernas tankevärld, men trots att sexköpslagen pushades fram av elitfeminister döms sexsäljaren inte till fängelse för våldtäkt utan vanligtvis till dagsböter för sexköp. Risken finns emellertid att straffskalan kommer att skärpas, om "liberaler" som Birgitta Ohlsson får som de vill i den pågående så kallade utvärderingen av lagen.

Och det blir värre. Kampen mot den grova brottsligheten bör inbegripa brottprovokation, anser regeringen och tillsätter en utredning. Det är upprörande att vi nu har en borgerlig regering som så uppenbart bryter mot vanliga demokratiska rättsprinciper. Den har importerat det absolut sämsta från s-regeringarna och sedan fyllt på med egna auktoritära inslag. Det är tydligen inte nog med en massavlyssningslag som bevisligen drabbar helt oskyldiga medborgare, nu ska polisen få provocera fram brott också. Sådant görs i vissa andra länder, bland annat i Thailand.

Fortsatt krig mot narkotikan (dvs. narkomanerna), ett krig som sedan länge är förlorat. Fortsatt kriminalvård utan vårdinslag. Satsning på att sätta dit människor vars enda brott är att de haft sex på ett sätt som inte anses socialt acceptabelt i det sekulärt upplysta Sverige. Massavlyssning av svenska folket för att möta "yttre hot". Och så lite brottsprovokation på det. Borgerlighetens kriminalpolitik har förmodligen aldrig varit sämre än just nu. Var finns de frihetliga idealen om individens rätt till egna val? Om de någonsin funnits där, är de definitivt borta nu. Nu går de borgerliga partierna hand i hand med socialdemokraterna och det enda det käbblas om är vem som lyckas ge polisen mest pengar. Det gör att det på det kriminalpolitiska området känns egalt om justitieministern heter Beatrice Ask eller Thomas Bodström. Vägen är redan utstakad.

Sverige är i fritt fall och det är tragiskt att se att det är en borgerlig regering som skjuter på utför stupet.

Blogge och projo bloggar bra i samma ämne.